Två böcker jag har velat läsa har jag nu läst. Vill ni se vad jag gav böckerna för betyg så är det bara att klicka på författarnas namn.
Han som föddes att möta mörkret 1: Vargbröder av Michelle Paver
Tolvårige Torak är ensam, sårad, skräckslagen och måste fly. Hans far ligger död bredvid honom, attackerad av en demon i skepnad av en björn – en demon med kraft att förgöra världen…
Torak har gett sin döende far ett löfte. Han ska söka upp Världsandens berg för att få hjälp att besegra demonen. Hans enda följeslagare är en övergiven vargunge, och tillsammans ger de sig av på en lång och farofylld vandring genom Storskogen.
Jag har dragit mig för att läsa de här böckerna då de klassas som barnböcker, men det var helt onödigt, det här är en lättläst “grottbjörnens folk” som alla kan läsa. Den är skriven på ett sätt som inte är för lätt eller för svårt att ta till sig. Huvudpersonen är ung men i och med att boken är skriven av en kvinna så har han fått en mer komplex personlighet med mjuka sidor – vilket påminner om J.K. Rowling och hennes Harry. Själva historien är bra och spännande men inte unik. Det känns som om jag har läst det här förut. Slutet lämnade dock mycket att önska, det var inte tillräckligt spänannde och det hade varit mer passande att slänga in en riktig cliffhanger så att man skulle bli besatt av att få läsa nästa bok. Svår att lägga ifrån sig och en garanterad streckläsnings bok. Rekommenderas varmt.
Frost av Maggie Stiefvater
I flera år har Grace iakttagit vargarna i skogen bakom huset där hon bor. Speciellt en gulögd vargs närvaro får henne att rysa, en obehaglig känsla hon trots allt inte vill vara utan.
Samtidigt lever Sam två liv: På vintern i den frusna skogen tillsammans med de andra vargarna och hela tiden medveten om den orädda flickan som han obönhörligt dras till. Och under några få dyrbara sommarmånader som människa innan vintern och kylan tvingar honom att förvandlas igen.
En dag träffar Grace en pojke med gula ögon och som tar andan ur henne. Det bara måste vara hennes varg. Men vintern är nära och Sam för en ojämn kamp för att förbli människa annars riskerar han att förlora inte bara sig själv utan även Grace för alltid.
Jag kände på mig att den här boken var något överskattad och gick därför och lånade den på biblioteket istället för att köpa den. Jag fastnade för historien. Har alltid varit aningen mer förtjust i varulvar än vampyrer så i det avseendet så gillade jag boken. Men trots att den var lättläst och svår att lägga ifrån sig så kändes berättandet ganska hackigt.
Sättet den var skriven på var inte långt ifrån självklart. När jag ville höra mer från Grace så fick jag ett Sam-kapitel och tvärtom. Det var det genomgående temat i boken bortsett från vargarna – massor med ointressant information och väldigt lite av det man verkligen ville läsa om. På tok för lite passion (och då var det ändå en hel del i boken – för lite för min smak i alla fall.) Ganska bra bok ändå, fast jag tyckte inte att den var speciellt sorglig.
