En sorgens dag


Den här lördagen har varit väldigt deprimerande. Mest på grund av det faktum att jag numera är utan arbetsplats och inte kommer att få träffa mina arbetskamrater igen nu när Svenska migrationscentret har gått i konkurs. Var där igår och hämtade mina saker, musmattan, tidskriftsamlaren och sånt jag piffat upp skrivbordet med. Det var verkligen låg stämning bland de som satt kvar på fredagen, flera hade gått hem tidigt och de mådde inte så bra. Chefen var chockad över det hela och man undrar verkligen vart alla nu ska ta vägen. Nu kan jag inte tala för alla som jobbade där, men jag själv hör ju trots allt till gruppen med personer som varken har utbildning eller social kompetens nog att kunna konkurrera på arbetsmarknaden. Så det gäller att hitta en ny stressfri (ingen tidspress) arbetsplats där mina kunskaper kan utnyttjas till fullo. Jag är inte helt värdelös trots allt – även om det känns så ibland när jag inte klarar av de mest simpla saker. Som Arkivassistent gjorde jag ett lysande arbete enligt uppdragsgivaren, mina webbutvecklarkunskaper är oklanderliga, jag är väldigt bra på att organisera och planera, har även utfört några uppdrag som korrekturläsare. Sen är jag jävligt bra på att tillreda kaffe även om jag inte är tillräckligt serviceminded för att klara av baristayrket (har gjort Espresso house personlighetstest i och med en ansökan och hörde sedan inget mer från dom… Dåligt system för övrigt utan återkoppling online.)

Så jag har bara legat i sängen och deppat idag. Är smått förbannad på min pojkvän också som inte är ett dugg stöttande eller positiv. Det är ganska vanligt att man inte är bra på sånt när man själv har egna problem. Är samma för mig, men man försöker ju ändå. Får återkomma när jag slutat tycka synd om mig själv.

Kämpar på som vanligt

Nämen hej på er! Nu undrar ni säkert vart jag tog vägen, men så blir det tyvärr när jag äntligen får ett jobb. Jag blir alltså så trött att jag inte orkar med lika mycket som tidigare. Det är inget krävande jobb i sig, men det är psykiskt påfrestande och jag sover över 10 timmar varje natt för att orka med dagarna.

Efter att vi hade varit på både Gröna Lund och Elmstanatta förra veckan så sov jag bort de efterföljande två dagarna. Gick bara upp och åt lite, sen gick jag tillbaka till sängen. Det är inte roligt att jag blir så trött av andra människor (allt är ert fel! ?) även fast man gör kul saker och mår bra av att umgås.

Så ja, bloggen blir lidande, men jag gör förhoppningsvis nytta och när själva arbetsträningen är klar kanske jag kan fortsätta och tjäna lite pengar också. Det är inte lätt att leva på en ersättning som inte ligger långt ifrån existensminimum, men jag har inget val. Kunde jag så hade jag valt bort mina problem direkt och börjat jobba som alla andra, köpt en lägenhet eller lånat till ett litet hus någonstans. Sparat till resor och dyrare saker, haft råd med mitt stora intresse (fotografi), säkert haft fler vänner och ja, allt hade varit enklare.

Men nu är jag som jag är. En gång asperger, alltid asperger som jag brukar säga.

På min arbetsplats så har jag hittills fått hantera 50-100 år gamla Amerikabrev som jag skannar in på datorn och på så sätt bevarar inför framtiden. Det är roligt att följa personerna som skriver breven även om jag inte hinner läsa allt.

Så här god mat åt jag till middag i måndags. Grillad kyckling på spett med paprika och lök med tillhörande melonsallad och tzatziki. Det blev även över så att jag fick en matlåda med mig till jobbet dagen efter. Så gott!