Comic Con Gamex 2014

IMG_0411.JPG

Årets Gamex var kul, men som arrangemang var det ingen höjdare. Det var rörigt, trångt och köerna var på tok för långa. Att de inte har max 5 min tidsgräns på varje person som spelar är helt galet när så många vill testa spelen. Bättre att gå och ställa sig i kö igen om man vill spela mer. Vissa satt i en halvtimme och spelade och man kunde få köa i över 2 timmar för att spela på grund av alla campers.

Utdelning av loot var också det sämre än tidigare år. Man var tvungen att köa för att testa spel och bara då fick man reklamprylar av utställarna. Uselt! Vill vi fans bära runt på reklamprylar till våra favoritspel så borde vi inte behöva köa för att testa spel som vi redan har eller kommer köpa. Jag deltog i en tävling genom att spela The Sims 4 – som jag redan äger men kön var kortare än de andra – och fick en icke fungerande plumbob huvudbonad. Trista tävlingar var det också, några var först till kvarn och andra var de med flest likes på facebook (helt värdelöst om man inte är först in på mässan eller har många vänner eller värvar röster.) Inga riktiga tävlingar där man motiverar varför man borde vinna, eller rena utlottningar baserade på tur. Eller favoriten fototävlingar. Trist.

Jag betalade lite extra på fredagen för att vara VIP och det var inte värt pengarna på långa vägar. Jag fick en matkupong värd 95 kr och en goodiebag med några nyckelringar, Comic-Con DVD, rabattkuponger som jag inte använde, en enormt jobbig illustatör-katalog att släpa på och presentkort på SF värd 100 kr. Totalt betalade jag 300 kr mer än normalbiljett och att vara VIP var inget speciellt annat än det extra jag fick. Att ha en speciell plats på läktaren kändes fattigt och annars var det inget speciellt exklusivt med det hela.

IMG_0412.JPG

Jag köpte en luckybag full med söta saker, en mössa bland annat och två typer av samma figur från Dangan ronpa som jag ska börja spela snart.

På lördagen så gick jag med min älskling och hans vänner (eller snarare våra gemensamma vänner numera.) Det var kul fast älsklingen fastnade vid Tekken-turneringen – som han inte fick delta i. För att de inte hade skrivit ut på Gamex Comic Con-hemsidan när de började uttagningen och att det bara var finalen som började vid 14. Helt uselt arrangerat och informationen utanför mässan var obefintlig. Ingen fungerande länk till sidan där man kunde anmäla sig och det var mycket krångel med att få upp bord och utrustning på scenen så finalen började inte förrän 40 minuter efter utsatt tid. Dom som spelade i turneringen var, ursäkta mig men jag har sett hur en bra spelare kör, helt värdelösa och det var pinsamt att se hur de fick ett pris för sina insatser och folk var puckade nog att applådera. De riktigt duktiga Tekken-spelarna kom för sent och fick inte delta. Frustrerande milt sagt.

Hoppas att de flyttar till större lokaler nästa år och att de blir bättre på att dela ut reklamprylar, ser till att speltiden när man får testa spel blir kortare så att köandet går fortare, tiderna och informationen är tydligare på hemsidan och ja – anställ mig!

Jag är utmärkt på att styra upp och se till så att allt fungerar som det ska. Ni hade behövt en person som gick runt och höll ordning på köerna, sett till att folk inte satt för länge och uppförde sig på ett trevligt sätt. De ordningsvakter som var där gjorde ingen nytta alls.

Efter alla klagomål så måste jag säga att jag älskar att serierna fick ta plats i år då jag är en serienörd lika mycket som en spelnörd.

Inte bara Staffan som ser på gamla serier


Jag har fått dille på tv-serier nu igen. Medan Staffan ser på The Sopranos och andra äldre serier så ser jag på många nya men även några “äldre”.

Har kollat ikapp Once Upon a Time nu och hittat några nya guldklimpar i form av When Calls the Heart, ett kostymdrama från Hallmark som påminner lite om Lilla huset på Prärien.

Men för tillfället så håller jag på och maratonkollar på American Horror Story som jag missat helt. Jag gillar serier med övernaturliga inslag, mörker, zombies och spöken och den där serien innehåller mer än ett lik som är uppe på benen och skapar oreda.

De serier jag följer just nu är:

  • Almost Human
  • American Horror Story
  • The Big Bang Theory
  • The Following
  • Girls
  • Grey’s Anatomy
  • Law & Order: SVU
  • Mike & Molly
  • My Mad Fat Diary
  • Once Upon a Time
  • Suburgatory
  • The Walking Dead
  • Vikings
  • When Calls the Heart
  • – samt ett par serier som kommer tillbaka i sommar eller i höst.

Och att inte förglömma; snart börjar Game of Thrones igen <3

Tema: Serieböcker

Hungerhuset avLoka Kanarp & C/M Edenborg

Hungerhuset är en kuslig spökhistoria berättad i skarpa, vackra bilder.

Systrarna Elsa och Fredrike vantrivs hos sina fosterföräldrar i villaområdet. Trots de vuxnas varningsord ger sig flickorna av för att hitta ett förfallet ödehus som ligger djupt inne i skogen. Systrarna anar inte att huset väntar på dem, med en hunger som hotar att utplåna dem.

Hungerhuset är en kuslig spökhistoria berättad i skarpa, vackra bilder. Den handlar om systerskapets närhet och fiendeskap, och om en kärlek som trotsar döden.

Jag gillar stilen och karaktärerna men jag kunde inte riktigt ta till mig historien. För mig var det inte så skrämmande. Jag har sett det här förut, läst det förut. Den hade skrämmande scener, men jag tyckte att slutet var det bästa och hade gärna sett mer av det.

Tummelisa eller den andra vildmarken av Matilda Ruta

Med sirliga akvareller och uppkäftigt tusch målas den nya vildmarken och den nya värden för Tummelisa.

Efter H C Andersens Tummelisa från 1835 har Matilda Ruta gjort en hård och genomträngande grafisk roman. Originalets berättelse har styrts om och Tummelisa har blivit subjekt. Genom att skärskåda klassiska manliga generationsromaner har Matilda tagit språket och gett det till Tummlisa som spottar, lever i smuts, tänker, agerar och slåss själv.

Med sirliga akvareller och uppkäftigt tusch målas den nya vildmarken och den nya värden för Tummelisa. Hon blir sin egen och anpassar sig inte till någon. I prunkade miljöer anfaller Tummelisa sina motståndere på det sätt man önskar att hon alltid hade haft modet till.

En väldigt genomförligt målad serie med stundtals även väldigt konstnärlig text. Trots de fina bilderna så är det här verkligen ingen serie för mig. Det finns inget underhållande i serien, manuset känns ointressant bortsett från några våldsamma ändringar i historien som jag inte tyckte var så pjåkiga. En historia och serie som faller platt på brist på entusiasm och tanke på läsaren. Den känns inte riktad till mig helt enkelt.

Maran av Lina Neidestam

Maran är en del i Femisex, Kolik förlags bokserie för för feministisk erotik.

Nora har bestämt sig för att skriva den stora generationsromanen, men sommar blir inte som hon tänkt sig. Den norrländska ensamheten är för stor, skrivkrampen är för svår och den fäbodvall hon hyrt visar sig dessutom vara hemsökt. Medan hon stirrar sig blind på det vita pappret, dras hon ut i en hallucinatorisk malström av erotiska folksagor, där gränsen mellan dröm och skrivmaskin suddas ut. Men när skymningen faller vaknar ett urgammalt väsen till liv, och nere i byn viskas det att en mara börjat hemsöka trakten.

Maran är en grafisk roman som kokar av lust, ett serieäventyr som dyker rakt ner i den svenska folktron. Den är en erotisk Decamerone fylld av kåta kolare, hejdlösa huldror och värmländska varulvar, allt skildrat med skamlös humor och förtrollande vackra bilder. Maran är en modern myt för förtappade folklorister och storstadens sagotörstande massor, det är en monstruöst burlesk bildorgasm, men samtidigt en djupt litterär skapelse. Och kanske är det till och med en generationsroman.

Hade sett fram emot den här sedan jag fick se delar av den på Linas blogg och jag blev verkligen inte besviken när jag på bokmässan fick boken i mina händer, signerad och fin. Teckningarna är fantastiska. Snuskiga och riktigt jävla bra. Serien i sig är även den helt underbar med mina favoriter från svenska folktron. Det enda som saknades var trollen. Men det kommer väl mer sånt här Lina? Det måste det! Du är en av få som kan rita så här fina serier med snusk utan att det blir hjärndöd porr. Gillar att det är killarna som är objekten och att tjejerna tar för sig.

I dödsskuggans dal av Ola Skogäng

Tredje albumet om i serien Theos ockulta kuriositeter.

I denna den tredje boken om den antikvitetshandlande björnen Theo samlas de länge efterfrågade episoderna som publicerades i tidningen Nemi mellan åren 2007-2009.

Med 50 nytecknade sidor väver Ola Skogäng in dessa episoder i en längre kringhistoria som utspelar sig på ett mentalsjukhus.

Då jag redan läst det mesta i tidningen Nemi så är episoderna inte nya för mig men i och med kringhistorien som väver samman dem så var det en fröjd att få läsa om dom. Teckningarna är toppen som vanligt och jag hoppas på mycket mer serier från Skogäng. Theo är en underbar karaktär.