Tidigare i veckan så gick Socke som vanligt ut med de andra katterna på tomten, men den här gången så ville han tydligen stanna ute längre när vi kom och plockade in Lillen och Muppe. Så han hoppade in till grannarna genom häcken. Vi ropade och lockade på honom men han satt nöjd och glad på andra sidan och jagade råttor eller vad nu grannarna har på sin lummiga tomt. Jag ställde upp dörren till honom, men det blev för kallt så istället fick vi ställa upp dörren till tvättstugan och låsa innerdörrarna. Men kom han hem då? Icke då. Så jag gick några timmar senare ut och såg honom på grannes trapp! Hur dum får man vara?! Han trodde väl inte att han bodde där den jäkeln… Så fort han såg mig så rusade han iväg och jag gick lugnt efter. Men han var svårfångad och såg livrädd ut så jag gick tomhänt hem igen. Någon timme senare så kollade jag ut och då satt han utanför vår grind, men stack iväg igen när han såg mig. Tappade lusten att jaga katt och gick och lade mig. Nästa dag så kommer Kixan och berättar att han var hemma igen. Hon hade gått ner till tvättstugan och då kommer han in genom den öppna dörren och skriker efter mat.
Efter att jag tog bilden så började han spinna, stångas och hålla fast i mig med klorna som vanligt, men jag är svårflörtad, han är smart nog att känna igen mig utomhus och borde ha kommit fram till mig istället för att springa iväg! Fast det är svårt att motstå den charmiga vildkatten. Min lilla huggorm :love:
