Norstedts

Gargoylen av Andrew Davidson

På en rehabklinik möter en svårt brännskadad man en kvinna som påstår att de varit älskande för länge sedan. Så börjar hon berätta om deras kärlek och en ny historia tar form.

Den vackra och namnlösa berättaren i Gargoylen kör längs en mörk landsväg när han tycker sig se ett pilregn komma rakt emot honom. Han kör av vägen ned i en ravin och vaknar upp på en brännskadeavdelning där han får utstå alla helvetets kval och smärtor i form av den behandling han måste genomlida för att överleva. Bränd till oigenkännlighet har han förvandlats till ett monster. Det enda han vill är att bli så pass frisk att han kan begå självmord.

Så en dag kommer Marianne Engel – en tilldragande och mystisk skulptör av gargoyler, groteska statyer av fantasiväsen – till avdelningen och avslöjar att de båda varit älskande en gång i tiden. Då, i ett medeltida Tyskland, var han en svårt brännskadad legosoldat och hon en ung nunna som skötte om hans brännsår och fick honom att tillfriskna i det berömda klostret Engelthal. Allt eftersom hon berättar på sitt sheherazadiska vis och väver samman berättelsen med lika fascinerande historier om odödlig kärlek i Japan, England, Italien och på Island, så märker han att livsgnistan kommer åter, och med den även förmågan att älska någon igen – Marianne.

Hon ser till att han får lämna kliniken och bo hos henne i det hus där hon också har sin ateljé. Men det som hade kunnat bli en fristad blir snart ett fängelse. Hans morfinberoende på grund av de svåra smärtorna gör att hans förflutna hinner ikapp honom. Samtidigt nås Marianne av ett besked om att hon endast har tjugoåtta gargoyler kvar att fullborda – sedan är hennes liv till ända.

Sista bladet är vänt och ännu en bra bok är avslutad. Det började med att jag läste en kort text om boken och bestämde mig för att det här var en bok värd att läsa, men inte att köpa. Så efter ett besök till biblioteket kunde jag börja min resa tillsammans med den icke namngivna huvudpersonen. Det började trögt. Trots att jag gillar att läsa om läskiga händelser, död och lidande så var bokens inledande kapitel ganska jobbiga att läsa. Beskrivningar och manliga huvudpersoner med mörka förflutna som haft många sexpartners är något jag är riktigt less på, så redan här höll jag på att vackla till och släppa boken. Som tur är höll jag fast och när Marianne Engel kom in i bilden och började berätta sina historier så fastade jag.

Mitt i boken så tvingas jag dock lämna tillbaka den till biblioteket då någon reserverat den, men jag bestämde mig då för att köpa boken på engelska istället och det är jag glad för. Den är mycket lättare att ta till sig på originalspråket och framförallt mer spännande att läsa.

Det förflutna (om man tror på den biten) och nutid vävs ihop på ett spännande sätt – även om det blir lite flummigt till och från, men det är just historierna som jag fattade tycke för. Marianne och gargoylerna samt de flesta nutida karaktärerna finner jag ganska tråkiga. Så till skillnad från de flesta som läst den här boken (har läst en del recensioner) så tycker jag precis tvärtom. Jag hade gärna hört mer historier – oavsett om de har betydelse för handlingen eller ej, och gärna hoppat över en del av den komplicerade och smått irriterande nutida kärlekshistorien mellan huvudpersonen och Marianne. Slutet på boken kom verkligen som en överraskning och även om jag gillade de sista sidorna så tycker jag att slutet gjorde hela boken lite väl vemodig. Den slutade precis som alla historierna Marianne berättade och jag som hade hoppats på att det skulle bli lite annorlunda som omväxling… Men trots allt det så rekommenderar jag verkligen boken. Jag tror att det här är en av få böcker jag skulle kunna tänka mig att läsa om och det är ett bra betyg.