Tabula Rasa Hotels av Jonas Joelson

En samtidsroman, en utvecklingsroman och en kärleksroman. Den handlar om reklam och relationer, om Stockholm och vad som händer när njutningens kickar inte längre kan fylla tillvarons tomhet.

Före: David Skoglund var fixstjärnan i Stockholms reklamvärld. Han sprang alltid framåt, ville ständigt ha mer och mer. Han fick de snyggaste tjejerna, gick på de bästa festerna, agerade cyniskt, briljant och konsumerande. En vinnare.

Efter: David Skoglund är parian i Stockholms reklamvärld. En förlorare som lever i spillror, på flykt från mörkret. Nu söker han sig själv utan vare sig kompass, karta eller nåd.

Men vad har hänt? Och vad är Tabula Rasa Hotels? Den mystiska och mytomspunna hotellkedjan som söker en reklambyrå som kan marknadsföra dem i Sverige. David får uppgiften att ro iland uppdraget. Men först måste han ta reda på vad som döljer sig bakom Tabula Rasas lyckta dörrar.

Det finns inget jag uppskattar mer än att bli överraskad av en bok jag initialt hade inbillat mig skulle vara oengagerande och ointressant utan något som helst som skulle få mig att vilja läsa vidare. Det här är en sån bok – en oväntat bra bok. Man ska se bort från baksidestexten som i mitt tycke är ganska avtändande med en beskrivning av en ytlig huvudperson vars liv går från att vara en räkmacka till att bli resterna av samma räkmacka liggandes med uppsidan ner på ett skitigt golv. Nej, det lockade ärligt talat inte mig.

Det som lockade var mysteriet (som inte var svårt att tänka ut) och jag älskade beskrivningarna och att få uppleva en del av karaktärens innersta tankar. Sen skulle jag inte vara jag om jag inte nämner sexscenerna i boken som var riktigt underhållande och långt ifrån pryda. Skönt att få läsa något annan än ungdomsböckernas avbrutna kapitel när det börjar hända grejer eller romantiserade scener där allt är så perfekt och vackert. Fast valross Jonas… Jag fastnade på det ordet och fick lite väl udda bilder i huvudet av det.

Dock har jag inte mycket till övers för kapitelindelningen med “Före”- och “Efter”-indelning. Det säger sig självt att man automatiskt tycker att endera är trist och man tragglar sig igenom det ena för att få komma till det andra. Det hela vävs ihop ganska bra på slutet förstås.

Huvudkaraktären David är ingen jag skulle kunna komma överens med i verkliga livet, men i vissa bitar så är det lätt att se sig själv i samma situationer och jag kan inte säga att jag inte skulle falla för frestelsen – man är inte mer än mänsklig. Fast jag är en ganska tråkig individ som höll mig ifrån allt från alkohol till sex till jag var över 23. En tjej som kunde säga nej till saker som kunde tänkas vara dåliga för mig. Något de flesta, både pojkar och flickor – i en bättre värld, borde ta efter tills dess att de är vuxna nog att kunna hantera saker och ting. I måttlig mängd funkar det mesta. Fast böckernas värld vore rätt trist om alla karaktärer var ofelbara. Så jag gillar David och allt hans bagage, hans resa och möten.

Det här är en bok jag kan rekommendera inte bara till vanliga bokbesatta utan även till mina killkompisar.

Recensionsex från Forum.