Jag har inte orkat skriva så mycket på sistone då det har varit så jobbigt med omställningen efter operationen. Ni anar inte hur jobbigt det är att operera magsäcken om ni inte har gjort det! De flesta som opererar sig känner sig bättre efter att de har fått i sig lite mat efteråt, just precis det som vi magsäcksopererade inte kan få i oss. Jag vet att jag aldrig någonsin kommer att göra om detta och jag kommer dra mig för att operera mig igen, det var riktigt obehagligt även om operationen var lyckad.
Trodde först att det inte skulle bli någon operation då jag hade ont i halsen och kände mig febrig, så ställde in mig på att det inte skulle bli av och var ärligt talat lättad över att slippa det hela. Men det var tydligen inget problem då jag inte hade märkbar feber, så jag fick lugnande och förebyggande antibiotika att svälja ner.
Sen klä om till världens mest obekväma kläder. Big ass (jag har inte någon stor rumpa precis…) trosor som hängde mellan benen, ett blått skynke till rock fram och ett bak, sen vita stay up-strumpor och skoskydd ovanpå det. Osminkad och nästan naken så fick jag och min operationssyster (vi opererades samma dag och delade rum efteråt) sitta och vänta ett tag innan det var dags att gå till operationssalen. Jag tyckte inte att det var särskilt läskigt, men väldigt märkligt att bli inslängd i en svensk version av Greys Anatomy då jag kunde höra hur de pratade om mig “patienten” innan jag fick komma in och lägga mig på bordet. De pratade om hur jag skulle fylla år dagen efter bland annat. Väldigt surrealistiskt.
Det sattes nål i vänster hand och sen fick jag andas in syrgas innan jag blev sövd och ja, efter det så blev allt svart. Vaknade upp på Uppvaket förstås och kände mig groggy, som när man har fått i sig för mycket alkohol och känner sig döende. Jag orkade ingenting men fick ändå sätta mig i en stol, försökte få i mig vatten, men det var svårt. Mådde dåligt av alla som pratade runt mig, det hade varit mycket skönare om alla bara hade varit tysta och det hade varit mörkt och svalt i salen.
Efter ett tag fick jag rullas in på rummet där jag skulle vara och morsan kom med mig in då hon väntat sedan morgonen, vet inte ens vad klockan var, då min tidsuppfattning var helt borta. Mådde så dåligt och hade ont överallt kändes det som. Det var som att ha sin värsta migrän, men inte i huvudet utan allt satt i magen. Jag ville ha det mörkt, svalt och tyst, samt massor med smärtstillande! Det fick jag tack och lov och jag kunde sova någon timme här och var, men vaknade alltid av att det kom någon sköterska med dricka, piller eller att de skulle ta mitt blodtryck.
Det bästa var nog att få syrgas medan jag låg i sängen, det var behagligt att kunna andas trots smärtan. Så skulle jag gärna ha det vid varje migränanfall också!
Jag fick kämpa för att få i mig vätska, för det gjorde ont vid varje tesked med vatten eller äpplejuice jag svalde ner. Man skulle få i sig minst 500 ml första dagen och jag lyckades precis med det, men då satt jag i timmar och försökte få i mig vattnet.
Dagen efter så mådde jag minst lika dåligt, men då för att jag inte kunde sova något på natten. Jag kan ofta inte somna alls om jag ligger på rygg (somnar alltid på mage, men sover sedan på sidan eller rygg) så jag var helt slut under dagen. Och vi fick inte ligga alls under dag två, då fick vi onda blickar från sköterskorna. Så jag satt upp i en stol och försökte sova, nickade till då och då, men det var för ljust för att få någon märkbar vila. Jag hade svinont i ryggen och ville bara ligga, men jag höll mig uppe och försökte få i mig vätska. Mitt mål var att få komma hem!
För att få komma hem var man tvungen att följa matschemat, vilket betydde att jag fick tvinga i mig laktosfri naturell yoghurt som smakade fan, ett glas nyponsoppa som var helt okej samt vatten och en vidrig soppa till lunch (tomat). Smaken var bra, men konsistensen… Jag klarar fortfarande inte av soppor, det går helt enkelt inte ner så vidrigt är det. Men jag fick i mig en hel del innan jag gav upp. Fick ändå klartecken från sköterskorna att jag skulle få åka hem vid ett! Tog min första egna spruta i magen (ingen fara alls, löjligt enkelt) och sedan fick vi information om återbesök, medicinering med mera. Sen kom föräldrarna och hämtade mig från det vidrigt ljusa sjukhuset. Jag älskar mörker! Vilket väntade hemma tack och lov.
Det var trots allt min 29:e födelsedag. Tror nog att det var min sämsta födelsedag någonsin även om jag var glad över att operationen var gjord och att jag förhoppningsvis inte skulle behöva tänka så mycket på dålig mat och vikten i framtiden. Jag fick till och med några presenter när jag kom hem, men jag orkade inte bry mig. Orkade nog inte tacka någon heller, så otacksam var jag i min misär.
Jag blev för övrigt förkyld dagen efter operationen och låg med 37,5-37,8 grader feber, halsont och hosta i flera dagar efter att jag kom hem. Det gjorde att jag inte orkade röra på mig något, så jag låg mest och sov. Inga problem med proppar eller lunginflammation tack och lov, men det är några av riskerna vid operationen.
Nu har det snart gått två veckor sedan operationen och jag har fortfarande lite ont kring agrafferna som de häftade igen ingångshålen med, men det är nog för att jag är överkänslig mot just metaller. Sen är jag glad över att jag kan ta tre små klunkar av det jag dricker redan och det gör inte ont. Om jag dricker för fort efter det så får jag djävulskt ont i magen, så det undviker jag. Jag har inte spytt något eller mått illa annat än när jag fick ett migränanfall för två dagar sedan, men då hade jag glömt att äta. Viktigt att hålla mattiderna!
Jag kommer aldrig att kunna rekommendera någon att göra denna operation om det inte är garanterat sista utvägen som det var för mig. Har man testat allt från komplett omställning av kosten med dietist till personlig tränare och helt enkelt inte klarar av att hålla en hälsosam vikt, då är det dags att börja planera för en operation. Själv har jag varken hungerkänslor eller mättnadskänslor numera, jag äter på bestämda tider och en bestämd mängd, äter eller dricker lite och väntar en minut mellan tuggorna/klunkarna, slutar sen äta om det gör ont.
Följer dock inte alls schemat nu när jag får välja, för jag orkar inte med att leva ett normalt liv om jag ska sörpla soppa. Hoppade över till purékost redan andra veckan och har testat att äta smörgåstårta och lite andra maträtter (vältuggat kan jag lova) vilket går sådär då jag inte får ner mer än några tuggor innan det tar stopp. Jag vill äta mer vegetariskt också vilket gör att det blir svårare att få i sig all näring. Kött smakar ändå rätt vidrigt efter operationen. Fågel har gått bra dock och jag hoppas kunna äta lite fisk (beroende av lax!) Sen är jag konstant törstig, inget jag dricker släcker törsten. Det måste bero på att jag inte längre kan hälla i mig vatten som förut. Men det är olika för alla.
Motion går halvbra, bättre sen jag började få i mig mer mat dock. Är ute och rör på mig 30-40 min per dag om möjligt, men saknar gymmet och att få styrketräna. Läste att man skulle vänta 6-8 veckor på ett ställe, men 4 veckor på ett annat så jag får se hur jag gör. Börjar säkert gymma efter 4, lätt kondition och kör sedan på lätt styrka efter 8 veckor. Då borde kroppen orka.
Uppdaterar med mer om min viktresa allt eftersom, men vill ni veta något speciellt är det bara att fråga. Kommentera på!
