Eld av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Första delen Cirkeln blev en knallsuccé i bokvärlden och hyllades av läsare, kritiker och bokbloggare. Och nu är uppföljaren här.

De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.

Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Eld är andra delen i Engelsforstrilogin.

Det kändes verkligen som ett helvetesår som vi fått vänta på denna och jag valde att spara den extra länge för jag visste att jag skulle sluka den på två röda så fort jag väl börjat. Det stämde förstås och jag fastade med boken lite här och var, både inne och ute. Det var ett tag sedan sist och till en början hade jag glömt bort alla olika karaktärer och händelser – tyckte att det saknades ett “Detta har hänt” som brukar finnas i serier bland annat. Men undan för undan så fick man veta det som glömts bort och så var man helt förlorad i boken igen.

Det finns saker jag gillade och ogillade som i alla böcker, men jag tycker att en hel del lösa trådar knöts ihop på ett bra sätt. Utan att spoila så hade jag svårt för slutet. Man känner sig lurad på konfekten när det man sett fram emot visar sig vara på tok för kortfattat. Kul att man inte heller var så smart att man kunde lista ut exakt hur det låg till förrän framåt slutet. Men det sämsta med boken är som med alla andra trilogier eller längre bokserier; att man nu måste vänta IGEN. Tack för det… 🙁 Jäkla beroendeframkallade böcker.

Recensionsex från Raben & Sjögren