Den här lördagen har varit väldigt deprimerande. Mest på grund av det faktum att jag numera är utan arbetsplats och inte kommer att få träffa mina arbetskamrater igen nu när Svenska migrationscentret har gått i konkurs. Var där igår och hämtade mina saker, musmattan, tidskriftsamlaren och sånt jag piffat upp skrivbordet med. Det var verkligen låg stämning bland de som satt kvar på fredagen, flera hade gått hem tidigt och de mådde inte så bra. Chefen var chockad över det hela och man undrar verkligen vart alla nu ska ta vägen. Nu kan jag inte tala för alla som jobbade där, men jag själv hör ju trots allt till gruppen med personer som varken har utbildning eller social kompetens nog att kunna konkurrera på arbetsmarknaden. Så det gäller att hitta en ny stressfri (ingen tidspress) arbetsplats där mina kunskaper kan utnyttjas till fullo. Jag är inte helt värdelös trots allt – även om det känns så ibland när jag inte klarar av de mest simpla saker. Som Arkivassistent gjorde jag ett lysande arbete enligt uppdragsgivaren, mina webbutvecklarkunskaper är oklanderliga, jag är väldigt bra på att organisera och planera, har även utfört några uppdrag som korrekturläsare. Sen är jag jävligt bra på att tillreda kaffe även om jag inte är tillräckligt serviceminded för att klara av baristayrket (har gjort Espresso house personlighetstest i och med en ansökan och hörde sedan inget mer från dom… Dåligt system för övrigt utan återkoppling online.)
Så jag har bara legat i sängen och deppat idag. Är smått förbannad på min pojkvän också som inte är ett dugg stöttande eller positiv. Det är ganska vanligt att man inte är bra på sånt när man själv har egna problem. Är samma för mig, men man försöker ju ändå. Får återkomma när jag slutat tycka synd om mig själv.
