Skaffade de tre tyska novellix-häftena härom dagen för att få i mig något tyskt innan mässan. Ska läsa klart de tre resterande idag.

Den skänkta timmen av Juli Zeh

Vad händer när klockorna ställs tillbaka?

Det finns åtminstone en fördel med att han är här. Jag vill inte behöva tillbringa den återbetalade tiden ensam, denna enda timme som inte riktigt tillhör någon och som är friare än alla andra årets timmar. “Jag var nervös”, säger han. “Nervös på ett sätt som jag sällan varit.” Förhoppningsvis lyckas jag med mitt leende, trots att munnen är nedsmetad med läppstift. Alla intelligenta män har erektionsproblem.

Vet någon varför de har valt att ge ut de här novellerna i separata små volymer? Hade det inte varit bättre att slå ihop de fyra och göra en novellsamling? Jag hade föredragit en lite tjockare bok. Men sån är jag.

Jag gillar historien i Den skänkta timmen. Eller själva upptakten till den historia som jag kände mig lurad på efter att ha avslutat novellen. Missade jag något? Eller tog helt enkelt den extra timme man fått slut mitt i när det var som mest spännande? Vissa noveller passar bättre som långa och förklarande romaner och ibland är det tvärtom. Jag föredrar direkta noveller där man slipper spekulera om vad den egentligen handlade om.

Camilla har skrivit en bra beskrivning av novellen och jag instämmer i det hon tyckte om den.