Snökristallens frusna skönhet

Snökristallens frusna skönhet av Theres Amrén

Välkommen till en värld där historierna aldrig slutar och en ny tar sin början, välkommen till livet i en värld som skulle kunna vara vår.

Nigalas och dr Rakovs längtan efter ett liv utan förtryck kastar dem, mot deras vilja, rakt in i kampen om herraväldet över Samhället. Den isolerade staden styrs med järnhand av kyrkan och för invånarna är livet i det hierarkiska Samhället lika hårt och kallt som de karga, ändlösa vidderna av is som omger staden.

Allt börjar på Sjukavdelningen där Nigala vakar över De äldsta, ett gåtfullt folk som har legat i koma under århundraden sen den stora katastrofen ödelade världen och skapade en ny istid. Nigala känner djup samhörighet med dem, men det är när hon lär känna dr Rakov som hon får veta varför. I takt med att hemligheterna avslöjas uppdagas en annan verklighet. Är dr Rakov verkligen den han utger sig för att vara, eller är han lika falsk och manipulerande som prästerskapet?

I det konservativa Samhället finns inget utrymme för misstag och en felriktad lojalitet kan få ödesdigra följder. Kyrkans makt är stor och konvenanserna starka, oliktänkare går en grym död till mötes. Insatserna är höga, men varken Nigala eller dr Rakov har något val. Nu gäller det bara att spela spelet och överleva.

Jag fick efter kontakt med författarinnan själv hem denna bok och förväntningarna var stora. Vilket omslag så säg! Jag fastnade lätt för historien och karaktärerna. Nigala är en karismatisk person som man har svårt att tycka illa om trots att hon och invånarna i Samhället har ett annat tankesätt och trossystem. Jag tillhör nog de som tror på vetenskapen och är väl inte alls särskilt religös men det hindrade mig inte i läsningen för religionen i boken var väldigt intressant och jag älskar verkligen sättet Theres byggt upp denna värld på. Namnen och allt.

Boken hade lite av varje, precis som jag tycker om. Science Fiction, Fantasy, Romantik, Historia, Spänning. Det här är en bok som säkerligen kan tilltala de bokälskare som är extra förtjusta i så kallade “tegelstenar” för det här är en tegelsten i förklädnad. En mycket större bok i mindre format om man säger så.

Jag hade nog föredragit det om det hade varit mer stycken i kapitlen. Man får lite för mycket information på en gång och blir trött i ögonen. Vilket känns lite tråkigt då jag tyckte allt var otroligt intressant att läsa om. Speciellt de små detaljerna, det är det som gör en sån här bok fantastisk. Men jag hade en riktigt underhållande läsupplevelse och all fakta om den här nya världen jag fått besöka kommer jag att bära med mig tills nästa gång jag får plocka upp en bok av Theres.

Nu är det bara att vänta på andra delen i Glaciärernas Era och jag kan slå vad om att den kommer bli minst sagt spännande. Hur ska det gå för Nigala?

Recensionsex från www.snokristallensfrusnaskonhet.se där kan man även provläsa lite ur boken samt beställa den.

 

0
  • Dela

Den nakne ambassadören

Den nakne ambassadören av Magnus Zaar

Första delen i serien om den unga diplomaten Clara Fabre

När den svenske ambassadören i Östkongo oväntat försvinner, beslutar sig ledningen för det svenska Utrikesdepartementet, bränt av flertalet politiska skandaler, att skicka ner den unga, egensinniga och rättframma diplomaten Clara Fabre. UD klarar inte av fler braskande löpsedlar och kvällstidningsdrev och Claras uppdrag är att täcka upp för något som ser ut att kunna bli en besvärande situation. Clara, ensamstående mamma till tvååriga Bianca, måste åka iväg och tar med sig dottern. I Afrika hittar hon så småningom ambassadören – död. UD tystar ner saken, men Clara förstår att det är någonting som inte stämmer. Då händer det slag i slag: ett inbrott, en uppdykande kongolesisk minister, en polis som visar sig inte existera, ett möte med Claras afrikanska väninna Miss Masindi, som har råkat väldigt illa ut. Clara vet inte längre vem som är vän och vem som är fiende.

Det är alltid underbart att bli överraskad av en bok och det blev jag helt klart av Magnus Zaars debutbok. Träffade Magnus på bokeventet som Skugge&Co anordnade och jag tyckte till en början att det inte lät så spännande med ambassadörer i det påhittade landet Östkongo, men oj så fel jag hade. Karaktären Clara är en frisk fläkt jämfört med de äldre män eller gifta kvinnor som dominerar den här genren. Boken började en aning segt med en hel del snack om UD och internationella konflikter men den byggde upp handlingen ganska bra och när man väl lärt känna karaktärerna så ville man precis som Clara veta mer om vad som pågår.  Jag kan tänka mig att Den nakne ambassadören kan bli en bra film eller tv-serie med tanke på alla spännande scener i boken. Det blev streckläsning för min del och jag ser fram emot kommande böcker från Zaar om Clara Fabre.

Recensionsex från Telegram förlag.

0
  • Dela

Att se läsningen som ett jobb

Jag ser på de recensionex jag får som ett roligt uppdrag/jobb som jag tar seriöst på samtidigt som jag fortfarande läser på samma sätt som jag läser alla andra böcker, ledigt och med ett öppet sinne. Jag är dock inte lika slö med läsningen – plockar upp en bok, läser ett par kapitel och lägger ner den igen, tar sedan inte upp den igen på någon vecka. Utan jag läser klart böckerna på någon dag eller två.

Fick hem boken Repetitionen av Eleanor Catton tillsammans med Alla lyckliga familjer liknar varandra av Claes De Faire från Wahlström & Widstrand. Den förstnämnda ska jag läsa klart till på torsdag då jag ska iväg på lite grejer igen om min röst har hunnit komma tillbaka. Har varit sjuk och är nu frisk bortsett från lite spår av min hosta och väldigt hes röst. Någon som har hört talas om bokcirkeln Prosa & Marmelad? Skriv en kommentar i så fall.

Har hunnit läsa några kapitel av Repetitionen och jag måste säga att den känns konstig. Språket som används av karaktärerna i boken känns ovanligt och utomjordisk – finns det folk som pratar så? Men det är vackert och det blir spännande att se vad jag tycker om den när jag är klar.

0
  • Dela