Ödetomten i Skäggesta

När vi var ute och orienterade i söndags så kom vi till en ödetomt norr om Stenhagen. Det fanns inte mycket kvar av byggnaden annat än den här skorstenen och någon form av uterum eller växthus. I skogen väst om tomten så stod det även en spis. Bara så där. Jag vet att det är vanligt med ödetorp och andra byggnader som bara får stå och förfalla efter att ägarna dött bland annat, men har inte kommunen skyldighet att rensa upp i skog och mark? Den var hur som helst ganska läskig stämning där ute när solen började gå ner. Vi hann inte ut ur skogen innan den blev mörkt, men jag är långt ifrån rädd för mörka skogar trots att jag lyssnat på tok för mycket på Creepypodden om getmän och andra skogsmonster.

Jag kollade upp tomten på nätet och lyckades få fram att den går under benämningen Skäggesta 500. Mer än så kunde jag inte luska ut online. Vem som äger tomten och vilka som har bott här ute i skogen vet jag inte, men gissningsvis så var det många år sedan det var bebott. Med tanke på att vägen dit nästan var helt igenväxt av mossa.

Jag hade älskat att bo såhär ute i skogen, långt från grannar och stora vägar. Perfekt för katterna! Sen om det dyker upp ett monster eller två det gör mig inget. Kan bjuda på kaffe. När du får oväntat besök heter det ju 😉

Jobbet: Vad jag lyssnar på

image

I mitt nya jobb så kan jag ha på mig hörlurar och det gör själva arbetet enklare då jag kan slappna av, stänga av omvärlden och fokusera på mina arbetsuppgifter. Jag lyssnar på ett par podcasts, men då de flesta har haft sommaruppehåll så fick jag börja lyssna på en ny och valde då Creepypodden av och med Jack Werner.

Det är en podcast där det berättas ”creepypastor”, som är en typ av urban legends eller spökhistorier på nätet. De sprids bland annat genom forum och bloggar. Namnet kommer från att copy-paste:a (klippa ut och klistra in text) så det är inte läskig spaghetti eller penne det handlar om även om det också låter spännande 🙂

Jag hade många kassetter med spökhistorier när jag var yngre och det här är så nära man kan komma dessa i nutid. Det är inte så mycket podd då det inte blir några diskussioner utan bara lugnt berättande. Sånt här skulle jag gärna se mer utav!

Tyvärr är jag ganska avtrubbad av åratal av skräckfilmstittande, så jag påverkas inte lika mycket av berättelserna även fast jag tycker att de är spännande och med musiken och ljuden som spelas upp under berättandet gör att man enkelt lever sig in i historien. Nu är jag varken vidskeplig eller troende, så för mig är det här mysigt sagoberättande, men jag kan verkligen rekommendera den här podcasten till alla som tycker det är mysigt med läskiga historier. Om ni är lättskrämda så fungerar den som sagt bra att lyssna på i dagsljus också 😉