Oj då vad seg man kan vara ibland. Är redan 2:a maj och först nu skriver jag om Valborg. Men bättre sent än aldrig som jag brukar säga till folk som slutar blogga. Ja, jag är bitter för att bloggar jag verkligen tycker om läggs ner och det känns tomt i min läslista trots att det finns många bra kvar.
Det är lite som när folk (läs: vänner och familj) inte har facebook eller tar bort sitt konto. Jag vet att man kan ringa, sms:a och höra av sig på andra sätt, men man får ju inga bilder! Och man får – värst av allt – VÄNTA på att höra om det som hänt tills dess att vännen hör av sig. Helt fasansfullt när man nu har vant sig vid det moderna sättet att kommunicera på. Själv använder jag facebook som en slags nyhetskanal där jag följer sidor som lägger upp det senaste, tävlingar eller andra bra tips. Facebook är ju vad man gör det till helt enkelt. Följer man inga, har inga vänner eller föredrar att lägga ut pengar för att kontakta sina nära (ringa, sms eller mms) så kan man lika gärna hoppa över det. Men instagram, det ska man ha! haha
Jag följer gärna er på instagram om ni skriver vad ni heter där 😉
Man gör som man vill med sociala medier förstås, men det var väldigt tråkigt när min brorsa tog bort sitt facebook-konto. Nu får man förlita mig på hans vänner för att få se hur det går på deras resor – han var i USA i helgen – och om något viktigt händer. Eller så får jag snacka med morsan, hon brukar veta det mesta. Primitiva metoder….
Nu kom jag helt av mig. Det var ju valborg som jag skulle skriva om. Vi hade en perfekt Valborgsmässoafton. Alltså perfekt för oss då vi är såna där torrisar som inte dricker och festar. Vi satt hemma och åt god mat och mös framför en DVD med Killinggänget. Jag var trött och då jag tappat intresset för eld (pyromanvarning i mina unga dar) så skippade vi brasan eller kasen som älsklingen kallar den. En kopp kaffe och lite Halo: Combat Evolved Anniversary Co-op på det så är jag nöjd iaf.
