Måndag 20:e februari 2017
Det blev inte mycket sömn på natten tack vare min brännande hud som gjorde att jag vaknade till flera gånger på natten och var tvungen att smörja in axlarna med aloe vera. Jag fick gå upp tidigt också. Vi skulle åka bil till hamnen och eftersom det tar lite över en timme så var vi tvungna att åka i ottan.
Det var ingen kul resa för bilen hade bara fem säten och en liten minisittplats längst bak. Med föraren inkluderad så var vi totalt åtta personer i bilen och jag, farsan samt min brors fru fick sitta längst bak. Det var trångt, men fysiskt sett så gick det att åka så. Tyvärr så mådde jag inte alls bra av det och det var nära att jag fick en panikattack.
Väl framme vid hamnen så tog alla åksjuketabletter i förebyggande syfte. Det är inte roligt att bli sjösjuk när man ska vara ute en hel dag på havet…
Man blir ganska dåsig av just dessa tabletter så under resans gång så slumrade jag till några gånger inne i båten. Det var en mysig resa och jag gillar verkligen att vara ute på vattnet. Det tog flera timmar innan vi fick napp, men min storebror fick sig en barracuda på kroken. Det är lite som en gädda ungefär med riktigt vassa tänder…
Efter vår enda fångst och ett par timmar senare så skulle vi stanna till för att grilla fisken och äta lunch. Medan besättningen lagade till maten så passade vi på att snorkla lite. Det var kul till en början att simma runt i viken vi stannat i, men det var väldigt strömt. Jag simmade runt i närheten av min lillebror och hans flickvän, men kom efter en stund bort från dom.
Jag orkade inte simma längre så jag började röra mig mot båten, men det tog på krafterna då strömmarna som sagt var riktigt starka. Jag kände plötsligt hur jag sparkade till något bakom mig och vände mig för att se så att jag inte hade råkat sparka till brorsan, men det var tomt ovanför ytan. Tittade under vattnet men det enda jag såg var en rätt stor och gulaktig fisk. Tänkte inte mer på det så jag fortsatte simma mot båten.
Som från ingenstans så hugger något tag i min högra fot. Det gjorde så ont att jag först trodde att jag kommit åt trådarna från en brännmanet. Kort efter det första så hugger det till igen på exakt samma ställe på foten. Det kan inte vara en slump så jag blev så himla rädd. Efter att ha sett barracudans tänder så var jag inte säker på att min fot var hel, det gjorde så ont att jag knappt kunde simma. Jag ropade på hjälp, men ingen reagerade så jag fick simma vidare med breda oregelbundna simtag så att jag inte skulle riskera att bli biten igen. Jag var rädd för att jag inte skulle orka ta mig fram till båten, men jag kom fram till slut. På vägen upp för stegen så skar jag upp mitt finger på något vasst också, men det var inte alls lika illa som foten. Det hade inte gått hål i huden, men man såg ett tydligt, rött bitmärke på höger fot.
De andra hade inte märkt något alls trots att jag hade ropat på hjälp. Tack för det…
Jag har för övrigt hela “attacken” inspelad med min undervattenskamera (den hade råkat gå igång medan jag simmade och hade den hängandes runt halsen) men det är mest skakigt och man ser knappt något. Däremot hör man hur jag skriker till och gnyr av rädsla medan jag försöker andas och hålla mig över ytan. Får se om jag lägger upp den på youtube, skäms lite över min reaktion såhär i efterhand. Jag har helt klart sett för mycket hajfilmer… The shallows är en bra sådan om ni är sugna 🙂
Nu i efterhand så har jag kollat upp vilken fisk det var jag såg under vattnet och det var garanterat en tryckarfisk. Mer bestämt en titan tryckarfisk (Titan triggerfish) för de är de enda i släktet som är aggressiva och går till angrepp om man är för nära deras revir.
Att de inte varnar för dessa fiskar (som ser helt harmlösa ut) innan man simmar runt i vattnet förstår jag inte! Det var en hemsk upplevelse även om det kanske inte låter så farligt.
När jag var uppe ur vattnet så stoppade jag fort i mig lite mat, det ska ju tydligen vara bra om man varit med om något traumatiskt. Det blev alltså barracuda och kycklingklubbor med stekt ris och lite melon och ananas efteråt. Så himla gott (grillad färsk tonfisk är så mycket bättre dock!) att få i sig mat efter alla timmarna på havet.
Det tog några timmar att ta sig tillbaka till hamnen och vi fiskade mer på vägen. Bland annat med metrev, men fiskarna åt bara upp betet hela tiden utan att fastna på krokarna. Till slut så fick min lillebror en tonfisk som han håvade in med spöet, men den fick de äta rå då de inte kunde grilla när båten är i rörelse. Sashimi! Inte för mig denna gång dock. Vågar inte äta rå mat utomlands efter min operation.
Väl framme i hamnen så vägrade jag att sätta mig bak igen, jag gick hellre hem! Som tur är så kunde vi sitta fyra i baksätet tack vare min brorsas flickvän som hade min brorsdotter i knät. Tack för det! Mådde inte alls lika illa på hemvägen även om jag var dödstrött. Stupade direkt i säng när vi kom hem.
