Superwoman: Listar allt jag orkat med

Edsviken

Kära dagbok… Nej, inte riktigt så pretentiöst är det här på bloggen. Jag gör en massa värt att blogga om, men så fort jag får tid över så väljer jag att sova istället. För jag är så trött av alla intryck och får slut på skedar ganska omgående. Föregående vecka var extra jobbig då jag fick minimalt med egentid, något jag ser till att få mycket av när jag är i Uppsala med min pojkvän (som är just det på grund av att han – likt katter – inte kostar mig lika mycket energi som andra människor.)

Jag kan göra en liten lista för att visa vad jag hunnit med de senaste sju dagarna:

  • Gått på en gratis nagelkurs hos Scratch nails
  • Varit på tre bokfrukostar
  • Gått på AW med jobbet
  • Handlat present åt lillebror som fyllt 30
  • Varit på lillebrors middagsbjudning
  • Grillat
  • Grävt ner en pallkrage
  • Sett tre filmer
  • Sprungit Vårruset 2019
  • Jobbat fem av sju dagar

Sen släpade jag mig till Uppsala efter jobbet idag och har knappt lämnat sängen sedan jag kom fram. Slängde på en ansiktsmask och glor på en film, Five feet apart (2019) för att avrunda kvällen. Imorgon blir det mer vila, men även en sväng till affären för det var lite väl tomt i kylskåpet för min smak. Jag har massor med bilder från veckan som gått, så om jag orkar så ska jag fotobomba bloggen med lite roligt bildmaterial. Bilderna på vattnet tog jag utmed Edsviken för någon månad sedan.

Edsviken

0
  • Dela

Örongodis

Blomdahls örhängen

De här örhängena jag fick i julklapp av älsklingens mamma är så fina! Det är synd att jag är begränsad till att bara ha titan-smycken (gillar inte plast), men så är det om man är superallergisk mot nickel som jag är. Just nu är en stor bit av min högra handflata helt bortflådd tack vare min torra eksemhud. Borde alltid ha handskar på mig…

Det händer inte mycket på dagarna just nu, så har inte så värst mycket att skriva om. Jag låg med migrän igår och vaknade vid 7 på morgonen, var uppe hela dagen nästan, så är riktigt trött just nu. Läste klart en bok, Lockwood & Co: Den skrikande trappan av Jonathan Stroud. Ytterst underhållande bok som fungerar lika bra för unga som vuxna. Ska läsa fortsättningen på serien när jag tagit mig igenom alla böcker jag har hemma just nu.

Känns lite tråkigt här hemma nu när jag rensat klart alla lådor och skåp. Borde kanske dammsuga och svabba golven också för att verkligen få det rent och fint. Synd att jag inte vågar lita på att huvudet ska hänga med och tänker ta det lugnt tills det här migränskovet har passerat.

Något som alla inte vet är att migrän inte bara är huvudvärk, det är en kronisk, delvis ärftlig, neurologisk sjukdom som på ett sätt liknar epilepsi där huvudvärken i ett migränanfall bara är ett av symptomen. Migrän är INTE en psykologisk sjukdom.Sjukdomen och alla dessa symptom är neurologiska i grunden och mycket verklig för oss som har migrän. Migräniker är INTE neurotiska, lata eller överkänsliga. För oss är smärtan verklig både fysiskt och psykiskt.

Så att både ha en autistisk diagnos samt en neurologisk sjukdom plus ett fysiskt handikapp som fetma (enligt mitt BMI) är inte lätt alltså. Tycker inte ett dugg synd om mig själv förstås, jag klarar av det mesta och det finns de som mår mycket sämre än mig, men mest synd är det om dom som inte kan sätta sig in i hur andra människor mår och inte förstår problemen. Det är inte alltid lätt, men man måste försöka! Man kan inte skita i folk bara för att man inte förstår. Ignoranta människor är det värsta jag vet.

0
  • Dela