Julstress


Det är så viktigt att man faktiskt skriver eller pratar om när man mår dåligt och inte enbart gör det när man mår bra. Det ger annars en felaktig bild av hur vi är som personer och du som läser det här går och tror att jag eller vem du nu än följer har det så himla bra hela tiden och det känns som ett ideal som är omöjligt att nå upp till.

Nu mår jag mestadels bra, så länge jag har något att göra och får ta saker och ting i min egen takt. Jag fungerar så att mina intressen går i perioder och ibland är jag mer sugen på att göra en sak framför en annan. Som när jag har en filmperiod, tv-serieperiod, spelperiod, läsperiod, slötitta på youtube-period, träningsperiod. Då går jag all in på det intresset och har inte lust med så mycket annat. Men när jag känner mig pressad till att göra något som jag inte är sugen på så känner jag mig stressad och om det är något jag inte klarar av så är det negativ stress. Att göra mycket på kort tid är något jag är bäst på, men det är positiv stress som gör att jag får saker gjorda. Den negativa stressen gör att jag inte har lust med någonting alls och den utlöses av allt från brist på tid, andra människor och mitt humör.

Det finns alltid någon som mår värre än en själv, men jag känner mig alltid stressad kring julen. Jag skulle läsa så många julböcker, spela så mycket spel och baka och laga så mycket mat i god tid. Nu är det några dagar kvar och jag har knappt gjort någonting. Jag har dock mått betydligt bättre sedan vi fick robotdammsugaren då den sköter städnignen och det är en stor sten som föll från mina axlar.

Ikväll mår jag inte alls bra utan känner mig extremt stressad och nere över att tiden går så fort och jag inte orkar och hinner med allt jag vill göra. Så jag tänker krypa ner under täcket och ligga där tills jag känner mig piggare igen.

4
  • Dela

Hjärtklappning

Efter att jag slutat samla på mjukdjur så har jag börjat samla på lite mer användbara saker, som de här limited edition-muggarna från Espresso House. Nu har jag en vintermugg och en sommarmugg. Hoppas att det kommer en för höst och vår också, den våriga får hemskt gärna vara rosa 😉

Vilken skitdag jag har haft! Hade planerat att ta en lång cykeltur och lämna tillbaka en bok på biblioteket samtidigt som jag skulle hämta ut två nya, men när jag skulle ge mig iväg så hittade jag inte mitt lånekort. Letade som en galning och vände upp och ner på allt, men jag kom bara inte ihåg vart jag lagt det. Till slut satt jag bara helt uppgiven p golvet och hann därför inte iväg i tid innan biblioteket stängde. Det hela fick mig att tappa all energi och motivation till att göra något alls. Ville inte längre cykla eller lämna lägenheten.

Efter ett tag så började jag att få ångestkänslor, svårt att andas och hjärtklappning vilket alltid är otroligt jobbigt. För att slippa obehagskänslorna så stack jag genast ut i Stadsskogen och sprang så fort jag kunde under en kortare tid. Orkade inte springa hela vägen runt, men jag kände inte av någon ångest när jag kom hem tack och lov!

Får ta och testa att låna utan kort imorgon istället och hittar jag inte kortet sen så får jag skaffa ett nytt helt enkelt. Synd att man måste ha kort alls, nu när teknologin finns så borde man istället bara kunna logga in i systemet med användarnamn och lösen för att låna.

Nu ska jag ta och sova så att jag orkar åka iväg imorgon. Ska vara kattvakt igen åt lilla Lusen och Morris!

0
  • Dela

Torsdagen som försvann

Hela gårdagen låg jag i sängen och var sjuk. Fick sådan hemsk migrän. En migrän där det gör mindre ont att slå huvudet i väggen än att ligga och känna hur huvudet pulserar i takt med vågorna av smärtan. Låg och bölade hela dagen och varken åt eller drack (mådde så illa att allt jag drack kom upp igen) vilket givetvis förvärrar migränen. Började även kallsvettas och frysa om vartannat. Mådde så dåligt att jag fick hjärtklappning och fick svårt att andas, så jag gick och satte mig i badkaret och spolade kallvatten över huvudet. Eftersom jag frös så växlade jag till varmvatten och satt där medan älsklingen pratade lugnande med mig. Var för trött för att sitta där en längre stund så jag gick upp och la mig i soffan istället.

Efter några timmar så började migränsprutan och alvedonen verka och migränen var inte lika illa så jag drack lite lemonad och åt en knäckemacka, som jag lyckades behålla. Nu när jag äter tabletter i förebyggande syfte mot migrän så får jag inte lika många anfall, men de är hemska när de kommer. Ni kan skatta er lyckliga om ni aldrig behöver uppleva den här sortens, eller andra former av obotlig, värk.

0
  • Dela

En lugn och skön jul


Hoppas att ni också fick en fin jul med era familjer eller på egen hand och att ni unnade er själva något riktigt fint om det inte blev mycket julklappar i år. ?

Själv har jag haft många bra dagar nu i jul, inte mycket bloggande (tyvärr) eller stressande alls. Kanske lite innan jul med mat och klappar, men annars så har jag anammat en “jag gör det när jag känner för det”-attityd som verkligen har känts bra. Inget ont i magen eller ångest på flera dagar!

Den här söndagen har jag bara legat i sängen och kollat på tv-serier och film. Nicholas Nickleby från 2002, ett kostymdrama som jag missat! Med Charlie Hunnam, Anne Hathaway, Jamie Bell, Romola Garai och Christopher Plummer bland annat. Riktigt bra och underhållande historia skriven av Charles Dickens. Föredrar Hunnam slätrakad med sitt baby face och engelska accent framför de amerikanska roller han har haft.

Men nog om honom, nu ska jag fortsätta min “semester” och ta en god skinkmacka, ja trots att klockan är 12 på natten. Jag gick upp sent idag. Nästan enda gången om året som jag äter gris med flit faktiskt, för jag får så dåligt samvete då jag älskar grisar! De är ju precis lika fina och intelligenta som hundar och dom äter vi ju inte. ? Jäkla traditioner och goda skinkmackor…

0
  • Dela

Att se och förstå sina egna begränsningar

150913-05
Det var förstås självklart att jag skulle vakna upp helt utmattad nu på morgonen och sedan somna om för att vakna efter att halva dagen har gått. Det är så klassiskt Lotta att det blir löjligt.

Varför blev det så kan man undra? Jo, jag har – som ni borde veta vid det här laget – en Asperger diagnos. Jag vet att jag tjatar om det ofta numera, men jag vill få folk att förstå vad det innebär och även om det är roligt att ibland få höra; “Men det är inget fel på dig, du är ju normal, precis som alla andra, osv” så är det precis det jag inte är! I’m Special! Både på ett bra och dåligt sätt.

Men tillbaka till vardagen. Igår var jag på en riktigt kul pressvisning (bjud in mig på fler är ni snälla!) som Indiska höll i på Strandvägen i Stockholm. Fick mingla runt ett tag med andra bloggare och journalister och FOTA! Det är nästan roligast att få fota alla fina nyheter och göra det ihop med andra likasinnade 🙂 För att komma dit så åkte jag buss i en timme och efter visningen så blev det en timme buss till då det tar så långt tid att åka om man måste vänta på anslutande buss. So far, so good.

Packade ihop kamera, objektiv och två kassar med böcker bland annat som skulle med till Uppsala sen drog jag iväg med tåget vilket tar ca 40 min. Efter det var det dags att lämna in ett par trasiga hörlurar på Webhallen och hämta ut nya The Taken King, älsklingen kom och hjälpte mig med detta och tog med sig lite av min packning hem – för innan jag skulle dra hemåt så var det dags för ett shoppingevent på H&M i Uppsala. 20% på deras skönhetsprodukter är inte något man backar på. Det var fullt med folk, men jag fick med mig lite nya produkter att testa ändå.

Så från åtta på morgonen till åtta på kvällen var jag ute och hade folk runt omkring mig, personer som ovetandes suger åt sig all min energi psykiskt. Vissa av er gör säkert mer än detta varje dag och klarar det galant, mer eller mindre. Men jag? Jag behöver nu två-tre dagars vila från allt som har med folk att göra.

Och det här är när jag vilar från att ha gjort saker jag tycker är kul. Ni skulle bara se mig när jag har varit och praktiserat eller jobbat på riktigt i mer än en dag på raken… Då får jag riktig ångest och gråter i flera timmar efteråt när jag kommit hem, så påfrestande är det för mig att ha med andra människor att göra. Om jag inte älskar det jag gör till 100% det vill säga. När jag fick sköta mig själv och göra mina latte och kaffedrinkar och inte hade någon som styrde och ställde över mig så mådde jag inte alls lika dåligt. Då var det till och med så att jag fick energi, men mycket tack vare att jag fick hålla mig sysselsatt med att ta hand om maskinen och hålla rent i caféet.

Det som får mig att skriva detta är att jag nyligen blev erbjuden ett deltidsjobb i en klädbutik i Stockholms innerstad, ett jobb som Emilia hade ordnat fram. Men efter att ha funderat länge och väl över det hela, samt pratat om det med hela familjen, så förstår jag själv att jag inte skulle klarat av det jobbet. Familjen höll med. Att bara ta sig in till stan (från Uppsala eller från Sollentuna) är jobbigt och kostar en massa pengar, att sen stå en hel dag och vara trevlig med kunder utan att jag får hålla på med det jag är bra på (kaffe, tekniska prylar, webbdesign, foto) låter som tortyr i mina öron. Vad ska man göra i en sådan situation? Vill inte vara arbetslös eller sysslolös, men samtidigt inte ta ett arbete som får mig att må dåligt.

Livet är svårt när man har ett dolt handikapp och vill bli behandlad som alla andra, men förstår att det inte riktigt går; jag fungerar ju inte som alla andra.

0
  • Dela

Orkar inte

Det är jobbigt nu. Hela fredagen kände jag mig hängig och till och från riktigt illamående. Som tur är så la sig illamåendet efter halva dagen men jag mådde inte så bra. Var tvungen att ställa in planer med Emilia tråkigt nog. Sånt känns aldrig kul 🙁

Låg i sängen till fem och sen drog jag mig upp och åt frukost. Var tvungen att fixa något att äta så jag bad om skjuts till Centrum. Var meningen att jag skulle övningsköra men jag orkade inte – sen så är vår övningskörningsskylt borta så det måste vi köpa. Får se om jag orkar övningsköra något till på måndag då jag ska fortsätta med utbildningen.

Fan, jag orkar inte det här. Jävla stressigt och okul att ta körkort på det här sättet. Jag är inte van vid att plugga och mår skit av all press. Själva lektionerna är kul men jag avskyr tidspressen, vill lära mig på mina egna villkor och min egen tid. Kunskapen ska ju sitta i resten av livet, det är inte som med ett prov i skolan där man kunde skita i det mesta man lärt sig bara man klarade proven. Ta med sig enbart det essentiella till nästkommande år och prov…Specialkunskaper var bortkastade.

Vill ni veta vad jag helst vill göra? Bara ligga i soffan eller på sängen och spela tv-spel. Resten av December. Bara ligga timme ut och timme in och kanske dricka och äta något då och då. Saknar mitt gamla lata liv, det fanns inga krav eller måsten. Alla roliga saker och trevliga människor jag umgås med fanns inte så jag hade inget val annat än att vara själv och göra det bästa av situationen.

Nu finns det för mycket roligt, varje dag och jag orkar inte ens med det pga allt tråkigt som också ska göras. Plus att jag säkert har gått upp i vikt, vågar inte kolla om det stämmer. Sa någon gång att jag skulle offa mig själv om jag gick upp i vikt igen och det löftet vill man ju inte hålla…

Så hur ska man hinna med att plugga, träna, äta rätt, spela spel och umgås med vänner? Får ont i magen bara av att tänka på allt. Kanske bäst att blogga om något roligare.

0
  • Dela