Laura tillbringade den lyckligaste delen av sin barndom på ett barnhem. De föräldralösa barnen såg varandra som bröder och systrar och de togs om hand av en kärleksfull personal. Nu, trettio år senare återvänder hon, tillsammans med sin make och deras 7-årige son Simón, driven av drömmen av restaurera den sedan länge övergivna byggnaden, och slå upp dess portar för handikappade barn. Det nya hemmet och dess mystiska omgivningar väcker liv i Simóns fantasi och pojken börjar spinna ett nät av otroliga sagor och inte helt oskyldiga lekar.

Jag kan börja med att säga att filmen säkert är bättre på en stor biograf och med svensk text. Jag tycker att den var lite läskig till och från, men med alla skräckfilmer jag sett där det sprutar blod överrallt och spöken inte vill något annat än att ge dig din egen personliga gravplats så påverkar den mig inte särskilt mycket. Filmen påminner mycket om Pan’s Labyrint till viss del, men den har inte riktigt samma magiska känsla. El Orfanato är mer thriller/drama än skräck och än en gång så är de levande läskigare än de döda. Helt klart sevärd.

För att göra den här bloggen till lite mer än en tävlingsblogg så kommer jag skriva lite om filmer jag sett nyligen och betygsätta dem. Först ut blir The Prize Winner of Defiance, Ohio som funkar ganska bra i och med bloggens tema.

Kelly och Evelyn Ryan bor i Defiance, Ohio med sina 10 barn. Vid första anblicken verkar deras liv vara idylliskt, men de har sina problem. Kelly, som förlorade sin sångröst i en bilolycka och fick ge upp sin dröm och istället börja jobba på en fabrik, försöker dricka bort familjens pengaproblem. Det gör det hela bara värre och han kan inte kontrollera sin ilska. Evelyn, hemmafru och mor, hanterar detta missbruk genom att vädja till sin präst, som inte är till någon hjälp alls. Deras dåliga ekonomi hanterar hon genom att skicka in bidrag till slogantävlingar som var populära på 50- och 60-talet. Hon skickar även in bidrag i sina barns namn. Evelyn har en talang för just detta, men inte ens riktigt stora vinster kan hålla familjen flytande mycket länge till.

Jag gillade själva historien, skådespelarna och filmen kändes inte alls lika plastig som andra 50- 60-tals filmer jag tidigare sett. Trots det så tycker jag att den var ganska tråkig. Den var lång och jag kommer aldrig förstå mig på hur folk (främst kvinnor) kunde leva på det viset. Om man gillar tävlingar och ansträngda familjeförhållanden så är den helt okej.