Farmor

Oj, klockan har redan hunnit bli halv ett och här ligger jag fortfarande i sängen och myser med Yoshi. Var uppe och åt frukost tidigare idag, men gick efter det och la mig igen och lyssnade på några avsnitt av podcasts.

Morsan ringde och berättade att farmor hade gått bort nu på morgonen 🙁 Det låter kanske hemskt, men jag känner mig smått avtrubbad efter alla dödsfall i min familj. Så många äldre släktingar och vänner till familjen har gått bort nyligen inklusive våra husdjur, Lillen och Nalle… Det första jag tänkte var inte enbart att det är sorgligt att aldrig få träffa farmor igen utan även att det måste vara skönt för henne (och för oss) att hon slipper lida mer. Hon har mått så dåligt nu de senaste veckorna när hon legat inne på sjukhuset…

När det väl är dags för mig att vandra vidare så hoppas jag att jag får hjälp med det om jag lider. Att ligga och vänta på att dö behöver inte ens våra djur göra. Stackars farmor 🙁

0
  • Dela

Rast


Bilden har inget med texten att göra, men det var så sött när Chester kom in i badrummet och hälsade på mig när jag låg i badkaret och läste (med en hemmagjord islatte bredvid förstås.)

Lunchrast är för mig synonymt med skriva av sig-rast, för vad annars ska jag göra när jag ätit klart?!

Då det är måndag så har jag inte riktigt kommit in i vardagstänket än, så jag är bra seg i huvudet. Det hjälpte nog inte att jag bara fick sex timmars sömn inatt heller. Så jag hoppas att jag inte har för mycket inplanerat idag, då blir det till att ställa in helt enkelt, måste vila upp mig. Som tur är så har vi inga krävande arbetsuppgifter här på arbetsplatsen, men hjärnan behöver fungera så att det inte blir några slarvfel i inmatningen.

Drog för övrigt med mig en Playstation 4 Slim, hela vägen från Uppsala, som min brorsa skall köpa av oss (fick den på köpet vid teckningen av ett nytt abonnemang.) Så den ska jag leverera idag, annars blir det nog mest häng i soffan. Umgås med katten Oskar och Walle, dom är ju den nya duon jag hänger med efter att Lillen gick bort i höstas. Saknar honom och Nalle…

0
  • Dela

Lite tankar om året som gått

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag opererade mig för första gången och gjorde då en gastric sleeve, alltså tog bort 70% av min magsäck. Det var en hemskt upplevelse då jag mådde så dåligt av narkosen, smärtan i magen var ingenting jämfört med hur illamående och snurrig jag kände mig två dygn efter operationen. Är så nöjd med min gastic sleeve dock! Jag är nästan aldrig hungrig längre och känner mig alltid mätt till skillnad från innan då jag kunde äta hur mycket som helst.

Har du några nyårslöften?
Nej, känns bara korkat att lova saker om jag ändå inte kan hålla mina löften. Fast jag tänker satsa på att må bättre under 2017.

Vilka länder besökte du?
Åkte ingenstans 2016.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Tänkt på vad andra tycker om mig. Det enda som spelar någon roll är hur jag ser på mig själv och att jag mår bra. Låt inte folk trycka ner er och få er att må dåligt med deras negativa attityder!

Bästa köpet?
Min espressomaskin helt klart! Älskar den!

Bästa minnet från 2016?
Så svårt att välja något när jag sitter här och skriver. Känns som om jag har glömt bort allt jag gjort under 2016… Men resan till Göteborg och att gå på bokmäsan var en höjdpunkt. Det var så roligt att äntligen få åka dit igen, men jobbigt att släpa på alla böcker jag fick med mig hem.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?

Jag låg faktiskt på Ersta sjukhus då jag gjorde min operation dagen innan min födelsedag. Sämsta födelsedagen någonsin skulle jag säga. Ingen tårta och jag brydde mig inte om mina presenter då jag mådde så dåligt.

Ett datum du alltid kommer att minnas?
Dagarna då både Lillen och Nalle fick åka sista gången till veterinären. Fy fan vad hemskt det är när ens pälsklädda familjemedlemmar går bort 🙁

Vad spenderade du mest pengar på?
Min espressomaskin förstås och prenumerationslådor i år igen, det är svårt att låta bli men det måste jag dra ner på…

Hur skulle du beskriva din stil i år?
Förvirrad. Det har varit jobbigt att gå ner i vikt på så vis att jag har varit tvungen att göra mig av med alla mina kläder. Sen har jag varit osäker på min storlek och haft svårt att köpa kläder då jag inte vill satsa på dyra plagg om jag ändå kommer att växa ur dom.

Favoritprogram på TV?
Game of Thrones (varje år!), American Horror Story och Outlander är en jäkligt bra serie.

Vad fick dig att må bra?
Att inte stressa, att inte träna, att cykla och att umgås med min älskling (när han är på gott humör.)

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det har varit så jobbigt att gå ner i vikt och alla problem med maten (att jag inte äter tillräckligt) sen har jag haft så uselt självförtroende över både kropp och sinne, så på så vis har jag varit mer ledsen. Fast jag mår så mycket bättre nu när jag faktiskt gör mitt bästa med jobb och vardag, även om det går käpprätt åt helvete så har jag verkligen försökt och det är jag stolt över.

Är det något du saknade 2016 som du vill ha år 2017?
Jag önskar mig fortfarande tjejkompisar som orkar hänga med mig någon gång i veckan kanske. Att ha vänner som inte tvunget måste ses hela tiden, men som man kan höra av sig till och prata med om problem, roliga saker i vardagen eller bara ta en kaffe ihop med vore mysigt. Nu umgås jag mest med killar så hade varit roligt med någon tjejkompis som inte jobbar fulltid (eller inte jobbar alls) och har tid att hänga i veckorna – helst i Uppsala. Ja, det här är en förklädd kontaktannons 😉

Vad ser du mest framemot med år 2017?
Resan till Thailand tror jag. Eller jag kanske bävar lite inför den, men det ska bil kul att få resa lite också. Det blir ju aldrig av annars, för jag har inte råd eller ork till det. Men nu var jag tvungen att haka på då jag fyller 30 år och inte kommer att ha något stort 30-årsfirande hemma.

Om ni också har svarat på en sån här lista så får ni gärna länka till den i kommentarerna 😉

Gott Nytt År 2017!

0
  • Dela

Min helg

Espresso house jul
Äntligen måndag! Sa ingen någonsin. Skönt åsido så är det skönt med en ny vecka. Nu börjar vi närma oss julmånaden och kan äntligen slå på ljusstakar och stjärnor hemma i fönstren. Det är så mörkt och trist de här veckorna innan december även om jag vet att många fuskar och ställer fram juleljusen redan nu. Det tycker jag är helt okej, man gör väl som man vill hemma!

Hände det något kul i helgen? För mig så var det en seg helg. Jag stod några timmar i egenskap av Ägarombud på Coop i Häggvik, svarade på frågor och hjälpte till att hålla ordning vid ingången. Det var trevligt, men jag måste se till att sätta på mig varmare kläder nästa gång och äta bättre. Mina händer var iskalla på vägen hem så jag gled in på Starbucks och köpte med mig en latte för att värma mig. På vägen till Coop så hade jag köpt en latte på Espresso house som jag passade på att fota i snön. Jag är inte trogen någon kedja, men Espresso house har godast vaniljsyrup och den lenaste smaken på latten. Jag gillar inte när det smakar strävt och sötman av syrupen och mjölken skär sig med espresson. Sen avskyr jag när de överhettar mjölken (smakar välling eller är för hett för att man ska känna smaken) men det gör inte erfarna baristor tack och lov – för då bränner de sig.

Jag åkte hur som helst till Uppsala direkt efter och fick nästan hela julkalendern klar och tidsinställd. Så kan jag slappna av i slutet av november och fokusera på allt julstök istället. Vi får ju en ny familjemedlem snart i form av en liten ragdollbebis åt Muppe. Oscar II heter han efter den forna kungen och han är sockersöt! Det blir trevligt med en ny liten vän nu efter att vi förlorat både Lillen och Nalle i år (som jag kommer att berätta mer om i ett separat inlägg.)

Resten av veckan blir lugn, jag ska på STYLEBY Trendtalks igen samt höstens föreningsstämma med Konsumentföreningen Sthlm, det är allt förutom jobbet då. Skönt med en lugn vecka och det är mindre kallt ute nu tack och lov!

0
  • Dela

Vad hade ni valt om ni inte hade någon ork kvar?

This post contains adlinks

160904-06

Jag har mest legat och läst, recensionsexemplaren av Middagsmörker och Krigstid, det är något som får mig att slappna av och jag längtar verkligen efter bokmässan – har inte varit där på flera år nu.

Hej på er, hur mår ni denna sköna lördag? Själv har jag inte helt återhämtat mig från den hemska början på veckan med Lillen och all migrän jag haft. Förutom det så har jag tampats med både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. De verkade som om de förstod min situation från början, att jag har många asperger-relaterade problem, men även att jag får mer migrän om jag är obekväm. Något som jag blir av att vara kring mycket folk. Som låter en massa. På exempelvis en buss. Jag kommer antagligen aldrig att klara av att jobba mer än 25%. Vilket jag själv tycker är fantastiskt bra, men det är jag tydligen ensam om.

Jag är superglad över att jag faktiskt har orkat att jobba 10 timmar i veckan den senaste månaden. Det är första gången jag har jobbat på riktigt och då är jag ändå snart 30. Att man då börjar pusha mig till att gå upp i arbetstid så att jag får mer migrän, inte orkar träna och mår skit alla andra dagar i veckan, det verkar de skita i. Tro mig, jag berättade i minsta detalj hur jag har mått sen jag började arbetsträna. Vad jag fick för respons? De skrev inte ens ner det jag berättade! Jag fick exempelvis höra att om jag inte orkar med jobbet, så borde jag kanske skära ner på andra saker. Andra saker, alltså sånt som jag gör för att i huvud taget orka med min vardag!

Där dog min förhoppning om att jag pratade med människor som förstår sig på mig och min diagnos. För så är det tyvärr. Jag mår inte så bra alla dagar. Det går upp och ner beroende på vad jag utsätter mig själv för. Ju mer jag isolerar mig själv desto mer vill jag umgås med andra människor och tvärtom.

Jag kör fortfarande med liknelsen att jag är som en iPhone medan andra är som de flesta Android-telefoner. Mitt batteri laddas ur betydligt fortare än andras och sen fungerar jag inte förrän jag har laddat om, vilket kan ta väldigt lång tid. Jag klarar knappt av att umgås med min pojkvän när jag har jobbat vissa dagar. Jag blir aggressiv och hatar allt och alla när jag är psykiskt utmattad. Eller så blir det ännu värre och jag får migrän. Då jag ligger helt utslagen ett halvt dygn innan jag orkar upp, gör lite småsaker, lägger mig för att sova på natten och vaknar med samma migrän igen.

Jag har läst att botox tydligen kan hjälpa vissa vid migrän, men ska jag behöva spruta in nervgift i nacken för att klara av att jobba? Om jag hade kunnat ta en spruta för att fungera som alla andra så hade jag gjort det direkt! Men nu är det som det är och det kan hända att jag kommer få klara mig utan någon som helst inkomst i mars nästa år då jag inte längre kan få Aktivitetsersättning. Min livlina under de senaste åren.

Mitt liv känns som ett helvete där jag hamnar mellan stolarna hos myndigheterna hela tiden, ända sen grundskolan så har det varit problem. Men det finns givetvis dom som har det betydligt värre. Jag är ju “bara” sjuk psykiskt och har – förutom mina ryggproblem – ingen fysisk sjukdom som gör att jag inte kan jobba. Man läser ju hela tiden om personer som tvingas jobba fast att de enligt läkarna inte ska göra just det. Hur kan man behandla människor på det sättet?! Ingen väljer ju att vara sjuk. Att leva på en inkomst som är så usel att man tvingas låna pengar för att klara vardagen, är det ett värdigt liv? Hur roligt är det när alla hårt arbetande får oss sjuka att känna oss som en belastning på samhället för att vi inte klarar av att göra detsamma?

För om någon frågade mig när jag har migrän eller mår skit psykiskt: “Jobba eller dö? Du får välja.” Då hade jag dött, för det är inget val för såna som mig.

0
  • Dela

Not so happy

160907-happyplugs

Fick hem ett par Happy Plugs, i den hiskeliga färgen orange, som jag hade vunnit i Tutti Fruttis tävling på instagram. Jag gillar lurarna, men jag vet inte hur det kommer sig att mikrofonen/fjärren alltid går sönder direkt när jag använder lurar med just fjärr. Jag är så försiktig med mina saker, men de går ändå alltid sönder eller så börjar de glappa i kontakten. Vi får se hur länge de håller helt enkelt.

Något annat som inte är så roligt är situationen här i Sollentuna. Det är ingen rolig stämning alls då Lillen, min trettonåriga Helig Birma, är riktigt risig. Han har kronisk njursvikt och vägrar att äta. Det blir veterinären imorgon och vi får hoppas att han orkar hänga med ett tag till. Tretton är ingen ålder!

0
  • Dela