Nöje

Amanda Devereaux har en helt galen familj. Hennes mor och äldre syskon är häxor och medier, och hennes tvillingsyster är vampyrjägare. Allt Amanda strävar efter är ett lugnt, normalt liv. Men när hon blir måltavla i en attack som är riktad mot hennes syster, vaknar hon upp och finner sig fastkedjad vid en sexig, blond främling, Kyrian av Thracia. Först tror Amanda att detta är ett av hennes systers mer raffinerade försök att fixa ihop henne med en spännande man, men det står snart klart att Kyrian inte är idealiskt pojkvänsmaterial.

Han är en Svart jägare, en odödlig krigare som jagar och utplånar de vampyrer och daimoner som lever på människoblod. Nu jagar han Desiderius, en mycket gammal och farlig daimon som funnit nöje i att binda samman Kyrian med en människa medan han jagar honom. Kyrian och Amanda måste hitta ett sätt att frigöra sig från varandra innan de ger efter för den hämningslösa attraktion som uppstått mellan dem. Eller så dödar Desiderius dem båda.

Min typ av bok helt klart! Halvporrig vampyrromantik med inslag av tantsnusk och odödlig kärlek mitt i all lust och död. Finns mycket negativt att säga om själva översättningen, men fokuserar man på historien och karaktärerna så kan man se förbi den – funderar på att läsa boken på engelska också för att se om den är bättre på originalspråket, fast nu har man säkert fäst sig vid de försvenskade uttrycken. Amanda är arketypen av vad jag vill att en huvudkaraktär ska vara; kvinna, ung, lugn, vanlig, “the one” och har hemliga magiska krafter. Samt en lång blond vampyr/kille som dyrkar marken hon går på. Yay! Så ska det se ut tjejen! Jag avskyr tillgjorda karaktärer och Amanda är så långt man kan komma ifrån tillgjord, hon är udda och ändå helt normal. Kyrian verkar helt klart mumsig, men det brukar den typen vara. Jag gillade själva storyn och har alltid älskat grekisk mytologi så jag ser fram emot att läsa Sherrilyn Kenyons andra böcker om mörkerjägarna – får se om det blir på svenska eller engelska.

  (4/5)

2009-10-08

Katniss trodde att en vinst i Hungerspelen var lika med framgång, lycka och berömmelse, men istället skulle det bara leda till fruktan och att hon blev ökänd. Huvudstaden är inte nöjd med henne. Hennes prestationer på arenan har gjutit mod i rebellstyrkorna – och i takt med att upproret växer sig starkare, ökar också riskerna för Katniss och de hon älskar – inklusive de två killar som slåss om hennes gunst. Varje val hon gör får ödesdigra konsekvenser. Och det är då huvudstaden blottar sin slutgiltiga fälla…

En precis lika beroendeframkallande sträckläsningsbok som den första. Tar vid där Hungerspelen slutade och spänningen byggs upp till avslöjandet om det kommande hungerspelet. Trots att jag kan identifiera mig med Katniss så förstår jag mig inte på henne när det kommer till Gale och Peeta – Peeta är helt klart min favorit. Det finns precis lika många nya intressanta karaktärer i den här boken som det är svårt att inte tycka om – trots att man vet att de kanske inte kommer överleva till nästa bok. Precis som bok ett så slutar Fatta eld med en cliffhanger, vilket är det enda som sänker betyget för mig. Kommer verkligen bli svårt att vänta tills nästa år med att läsa den sista(?) i trilogin om Katniss och Hungerspelen.

(4,5/5)

2009-10-03

Glömde skriva att jag hittade det här i brevlådan när jag kom upp på onsdagen. Äntligen! Fatta Eld av Suzanne Collins, fortsättningen på Hungerspelen som jag har längtat efter att få läsa. Fick en biocheck från SF också för att jag testat och varit aktiv på BIOsnack – väldigt passande då jag ska gå på bio nu i helgen.