 |
Januari 1946: London är på väg att återhämta sig efter kriget och författaren Juliet Ashton funderar över sin nästa bok. Så får hon en dag ett brev från en man hon aldrig träffat, Dawsay Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen som under kriget varit ockuperad av nazisterna. Adams har hittat Juliets namn på försättsbladet till en bok av Charles Lamb och nu undrar han om hon känner till fler böcker av samme författare.
Juliet och Dawsey Adams börjar brevväxla. Han berättar om öns läsecirkel, Guernseys litteratur- och potatisskalssällskap, och snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas så av deras öden och berättelser om livet på ön att hon bestämmer sig för att åka dit. En resa som kommer att förändra hennes liv.
Jag hade verkligen inte förväntat mig att jag skulle tycka så pass bra om boken att jag skulle läsa ut den på två dagar. Det är verkligen en feel-good bok och trots att den skildrar efterkrigstiden i England så är den både rolig, spännande, tragisk och romantisk. Extremt lättläst och kvick bok – så man blir besviken äver att den "bara" är på 300 sidor. Trots att man vet att breven är skrivna av samma person så inbillar man sig själv att det verkligen är alla de olika och underbara karaktärerna som har skrivit till varandra. En bok som berör och samtidigt kan få en att skratta är svårt att hitta, så jag är glad att jag valde att läsa Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap.
(4,5/5)
2009-08-13
(2,5/5)
