Film – Recensioner

Charles-Ingvar Jönsson har en plan. Men hjälp av den charmerande bedragaren Vanheden, rutinerade sprängexperten Harry och fingerfärdiga låsspecialisten Rocky samlar han den ultimata ligan för att göra den perfekta stöten.

Charles Ingvar Jönsson (Simon J. Berger); Ensamvarg, biltjuv, geni, mannen med planen. Efter att hans farbror, och enda vän, mördas bestämmer han sig för att göra århundradets stöt mot den som ligger bakom mordet, den iskalla affärskvinnan Wallentin som äger den korrupta banken Wallentin Exchange.

Ragnar Vanheden (Alexander Karim); Hustler, livsnjutare, lurendrejare. Kan snacka omkull vem som helst, när som helst, hur som helst. Älskar att bränna pengar och tvekade inte en sekund på att vara med på sitt livs stöt.

Harry Berglund (Torkel Petersson); Sprängexpert, hemlös, familjefar. Var tidigare arbetsledare i Kirunagruvan, är idag på glid. Hans fru Doris har lämnat honom med deras enda dotter, stöten är hans sista chans att komma på fötter igen.

Denise “Rocky” Östlund (Susanne Thorson); Låsspecialist, utbrytare, Charles ex. Är på rymmen från fängelset och tål inte Charles, men måste göra stöten för att kunna starta ett nytt liv.

Jönssonligan (baserad på danska Olsen-Banden), är en kriminell liga som gjorde entré för första gången 1981 i filmen Varning för Jönssonligan.

Men nu har alltså Jönssonligan uppdaterats för 2010-talet. Charles-Ingvar Jönsson, är Stockholms främsta biltjuv tillsammans med sin farbror Ralf som bär den ikoniska baskern. Efter att Ralf ser en möjlighet och övertalar Charles att improvisera vid en bilstöld snubblar de in i något mycket större än de brukar röra sig i. Bilen de stulit tillhör nämligen affärskvinnan Anna-Lena Wallentin (Andrea Edwards). I bilen finns en dator innehållande dokument som kan omkullkasta hela hennes karriär om de kommer ut offentligt. Wallentin, som har den högt uppsatte polisen Krantz (Jens Hultén) på sin payroll, skyr därför inga medel för att återfå datorn. Det hela utmynnar i att Ralf mördas och Charles-Ingvar,  som fortfarande har datorn i sin ägo, efterlyses för mordet på sin farbror.

Same same, but different kan man kanske säga här, för de har tack och lov behållit en hel del av det som gjorde ligan så ikonisk. Här har man skapat en mer seriöst och mörkare film som känns mer som de klassiska gamla heist-filmerna från 80- och 90-talet. Med riktiga stötar än de minutiöst planerade kupperna som det ofta blev knas med i de äldre filmerna. Kan börja med att kritisera det störta felet i filmen; dess längd! Den var på tok för kort! Jag hade gärna sett mer och det tror jag inte att jag är ensam om att vilja göra.

Det finns mycket lite att klaga på när det kommer till skådespelarna. Deras hudfärg eller kön känns irrelevant, för själva essensen av Jönssonligan är helt klart intakt. De gör ett lysande jobb och gör sin egen tolkning av karaktärerna. Charles är ett klassiskt kontrollfreak och om han inte hade varit så karismatisk och hade lätt för att föra sig i sociala sammanhang så hade jag helt klart gett honom en Aspergerdiagnos. Det är mycket logiskt tänkande och planering som råder, det ihop med avsaknaden av vänner och hans svårighet att lita på sin känsla istället för statistiken gör det mer uppenbart. Vanheden är fortfarande lika inställsam och slingrar sig ur situationer på ett proffsigt och högklassigt sätt. Varken han eller Harry kallar tyvärr aldrig Charles för Sickan, vilket jag saknade, men Harry får tack och lov säga sin klassiska replik ” Vilken jävla smäll!” en gång, men jag antar att det är den nya “Spräng mig i arslet” som kommer att gälla framöver.

Rocky är tack och lov inte i närheten av den gamla Rocky, som här är betydligt mer intressant och jag har svårt att hitta något fel på henne alls. Det är skönt när kvinnliga karaktärer faktiskt tillför något annat än tuttar och “kvinnlig fägring”. Här är det snarare hon som är Alfan i gruppen, hon har tagit över som den som knäcker låsen på kassaskåpen så bortsett från hennes (enligt mig) hemska frisyr och piercings så är hon perfekt!

Dessvärre så faller filmen lite på sina bleka “bad guys”. Trots att de målar upp Wallentin som en iskall person som går över lik för att få det hon vill så känns det mer som snack än verkstad. Hon är inte en trovärdig skurk helt enkelt och är till och med sämre än Wall-enberg som inte heller ingav den där känslan av ondskefull skurk. Jag älskade verkligen Jens Hultén i Johan Falk, men här känns det som om han inte får leva ut riktigt. Rollen är ganska tråkig och precis som Biffen i de tidigare filmerna så gör han ingen minnesvärd prestation.

Som många kanske redan har påpekat så påminner filmen mycket om Oceans Eleven och andra heistfilmer, men jag tycker det är just det som gör den här så bra. Det är svenskt, men ändå tillräckligt internationellt för att fungera utomlands. Släng på en engelsk text så kommer nog fler få upp ögonen för vår svenska liga!

Jag ser fram emot fler kupper (eller stötar som det nu heter) med den nya Jönssonligan framöver.

Tack till Jocke, för text om filmen & inspiration till recensionen.