Until Dawn

151230-12

Att spela tv-spel är ett bra sätt att slappna av på precis som att läsa. Jag har börjat spela Until Dawn nu, lite sent kan tyckas, men det är ett perfekt spel att sätta igång med nu när det snöar och är kallt ute. Då kan man öppna fönstret så att det blåser in och verkligen hänge sig åt spelet.

Det går inte så bra för mig just nu tyvärr. Det är inte lätt att hålla liv i karaktärerna när minsta slarv – jag slant med fingret och tryckte fel en gång – får stora konsekvenser. Man kan inte ladda om en sparfil eller spola tillbaka heller vilket jag inte uppskattar. Det kan man ju göra i skräckfilmer! Inte ändra handlingen förvisso, men man kan spola tillbaka filmen. Inte kul att behöva spela om allt från början för att ändra minsta lilla sak. Realism i spel är inte min grej alls.

Nästa spel på listan är The Witcher 3. Får se om jag orkar spela igenom Until Dawn ytterligare en gång eller om jag hoppar på nästa spel direkt när jag är klar. The Witcher 3 är ju extremt långt om man vill ta sig igenom allt som finns att tillgå. Har DLC:n också förstås 😛

 

Jag vill spela mer!

Hoppas att ni kan relatera till detta, men jag känner att jag spelar för lite spel. Jag är en usel gamer helt enkelt som prioriterar bort ett av mina största intressen till förmån för att göra hushållsarbete, kolla på youtubeklipp eller bara surfa runt på datorn. Det senaste spelet jag kom igenom var Dying Light till PS4, som jag varmt kan rekommendera även om ni inte har spelat liknande spel (Dead Island är också riktigt roligt) och jag håller på att spela igenom Telltale’s Game of Thrones på PS4 nu när sista delen släppts.

Om ni älskar Game of Thrones så måste ni spela det! Det är verkligen som en helt separat säsong (även om man träffar Jon Snow, Daenarys, Tyrion till och från) som utspelar sig ungefär samtidigt som säsong 3-4 av tv-serien. Jag har även The Witcher 3 inplanerad, men närmast kommer väl ändå Battlefront. Om jag gillar det så kommer jag nog att köpa en egen kopia och köra med älsklingen och hans vänner på PS4.

Jag är trots allt en dedikerad Sony-tjej trots att vi har alla konsoler och gaming PC hemma. Det är lite tråkigt förstås att jag inte känner fler tjejer som spelar, som även äger en Playstation 4. Kanske reas det
ut på Black Friday nu på fredag?

Ni kan annars passa på att önska er ett Battlefront i julklapp och skicka mig ert PSN-namn så kan vi spela tillsammans 🙂 Det är betydligt roligare att spela än andra FPS-spel, då man i Battlefront får springa runt med lightsabers och blastens, att slippa ladda om hela tiden är riktigt skönt.

Bilden ovan är för övrigt på min Majoras Mask New Nintendo DS XL. Har inte spelat spelet än, men jag har kört Ocarina of Time ett par gånger nu så det kanske får bli mitt pendelspel framöver.

Bio i Stockholm igen

image

Jag gillar inte att gå på bio, mest pga priset då man får så otroligt lite för pengarna. Men nu hade jag en företagsbiljett som jag fått genom Ramba och då använde jag den på Rigolettos Vipbalkong för att se om det åtminstone är något bättre än de vanliga salongerna/sätena. Går mest för att Walle vill se Spectre på bio och det är klart att jag ställer upp för mina få vänner även om jag hellre vill se Star Wars på IMAX-biografen i jul framför Bond.

Det blir säkert kul ändå 🙂 Hann med ett högintensivt pass på gymmet tidigare idag och det var så jobbigt att jag fick gå med cykeln upp för backen på hemvägen, brukar alltid cykla upp annars. Tränar man hårt så sover man bra sen i alla fall 😉

Destiny: The Taken King Collector’s Edition

151004-01-destiny-the-taken-king-collectors-edition

Jag är verkligen tokig i Collector’s Editions och kunde inte låta bli när det var dags för den senaste expansionen av Destiny: The Taken King. Den är väl värd att visa upp tycker jag. Allt utom min Dinklebot (Ghost som fortfarande har Peter Dinklage röst, den var med i huvudspelets Collector’s Edition) som lyser fint ovanpå boxen.

151004-03-destiny-the-taken-king-collectors-edition

Efter alla dessa år som samlare så har jag en del drös med lappar som jag funderar på att fästa på en jacka, fast bäst lämpar dom sig ifall man är sugen på att cosplaya. Om jag var bra på att skulptera och sy så hade jag gärna gjort en Destiny-outfit och gått runt med min Dinklebot på valfri nördmässa.

151004-04-destiny-the-taken-king-collectors-edition

Eftersom min huvudkaraktär är en Hunter så tycker jag att det var extra kul att Cayde-6 fick lite extra screen time i The Taken King, det är även en av mina favoriter Nathan Fillion (Firefly!) som står för rösten i spelet. Den här utgåvan av Skattkammarön ska tydligen vara ett original från 1883 i spelet och innehåller anteckningar och lite annat smått och gott enbart för den här utgåvan.

151004-02-destiny-the-taken-king-collectors-edition

Öppnar man den så är den utklippt för att få plats för ett Stange Coin, bra att man har ett extra om man stöter på Xur någonstans…

Vilka spel tycker ni om att spela?

En underbar jävla jul

image

Ikväll var jag på en förhandsvisning av den nya julfilmen En underbar jävla jul på Biograf Park i Stockholm.

Jag unnade mig lite popcorn och en latte innan bion, det får jag äta upp imorgon på gymmet kan jag lova 😀

Det var lite kul att Helena Bergström, som inte bara var med som skådespelerska i filmen utan även regisserat den, satt i sätet bakom mig. Som tur är så var filmen riktigt bra, sådär fluffmysig som man vill att en julfilm ska vara. Fast med en svensk, gay, galen twist det vill säga. Maria Lundqvist är sedan länge en favorit och Robert Gustafsson ska vi inte tala om, han är bara underbar! Det är nästan synd att den bara går på bio nu i vinter, att man inte kan köpa hem den på Blu-ray, för den här filmen vill man se hemma i soffan efter allt julstök dagen innan eller på själva julafton. En underbar jävla jul är så mycket bättre än gamla uttjatade “Tomten är far till alla barnen”, så det är lite tråkigt att jag inte kunde säga det till Helena ikväll. Bra jobbat!

image

Helena Bergström presenterade filmen ihop med Edward af Sillén.

Filmer jag såg under Halloween-helgen

151102-02

Howl (2015)

När passagerarna på ett tåg blir attackerade av en varelse, måste de hjälpas åt för att överleva fram till morgonen.

“En överraskande bra film som underhåller från början till slut trots en del förutsägbara händelser. Jag gillar den lite cheesy känslan i filmen och karaktärerna är även de helt okej. Några kända ansikten som gör ett bra jobb och det här är härlig brittisk skräck. Inte för läskigt, men inte heller för mesigt.”

Shutter (2004)

När fotografen Tun och hans flickvän Jane krockar med en kvinna på väg hem från en fest beslutar de sig för att smita från olycksplatsen. Strax efter upptäcker Tun ett suddigt kvinnoansikte i bakgrunden på flera av sina fotografier som inte fanns med när han tog bilderna. Samtidigt plågas han av allt otäckare mardrömmar och snart förvandlas även hans vakna timmar till en skräckfylld upplevelse. Sakta men säkert uppdagas ett samband mellan den mystiska kvinnan och Tuns eget förflutna, men kommer han hinna lösa mysteriet innan det är för sent?

“Det känns som om jag ha sett denna förut, men jag vet att jag inte har sett varken denna eller remaken från 2008. Som fotograf så är det här min typ av skräck! Att använda sig av kameror inom skräck är inget nytt, då det finns massor med skräckfilmer och spel där man använder kameran för att se spöken. Jag tycker personligen inte att det här är en film man drömmer mardrömmar av efteråt, men den har ett par “hoppa till”-scener och bra effekter. Man glömmer bort att den är thailändsk ganska fort.”

Pumpkinhead (1988)

Ed Harley förlorar sin son i en olycka med ett gäng motorcyklister. I sin vrede går han till en häxa, och ber henne få demonen Pumpkinheads hjälp med att hämnas. Häxan varnar för faran att kalla på Pumpkinhead, men Ed tvekar inte. Det kanske han borde gjort…

“En gammal skräckis som är bättre än förväntat. Jag har alltid tyckt om Lance Henriksen så är väl inte opartisk här, men jag hade nästan hellre velat se en mysig feel good-film om hans karaktär och sonen i början av filmen istället för en skräckfilm. Monstret, eller demonen, i filmen är ganska snyggt gjord även om den påminner på tok för mycket om Aliens Xenomorph i stilen. Väldigt förutsägbar, men trevlig liten rysare.”

Knock Knock (2015)

På grund av en skada tvingas arkitekten Evan (Keanu Reeves) stanna hemma medan resten av familjen åker iväg på en planerad strandsemester. Evan som ändå måste jobba med en ritning protesterar inte. Samma kväll när han sitter och jobbar som bäst, knackar två unga kvinnor, Genesis (Lorenza Izzo) och Bel (Ana De Armas), på hans dörr. Det han inte vet är att om han öppnar, så kommer hela hans värld att rasa samman.

“Den enda filmen av Eli Roth som jag faktiskt tyckt om är den första Hostel-filmen, allt anat jag sett har varit mediokert som bäst. Tyvärr är Knock Knock inte heller något för mig då den påminner lite om Funny Games då den är minst lika seg i hopp om att bygga upp någon form av skrämmande stämning. Jag tappade intresset ganska omgående då själva historien och karaktärerna inte känns trovärdiga alls och tyvärr så känner jag inte för Evan heller då jag tycker att han förtjänar all skit han får utstå efter hans slappa försök att avvärja dessa tjejers inviter.”