Film

Jag vill verkligen se Twilight på bio i helgen, men det känns lite trist att gå ensam – ingen har lust att följa med tyvärr. Jag känner inte en enda person utanför nätet som gillar eller ens känner till Twilight-serien. Försökte till och med att fråga mina närmaste släktingar; brorsan och morsan – som när hon fick höra att den innehöll vampyrer sa "Nej, usch! Vampyrer?! Det vill jag inte se en film med!" Blir säkert tvungen att gå själv, men att sitta ensam i mörkret med läsk, popcorn och se på Twilight är kanske inte så dåligt ändå…

Laura tillbringade den lyckligaste delen av sin barndom på ett barnhem. De föräldralösa barnen såg varandra som bröder och systrar och de togs om hand av en kärleksfull personal. Nu, trettio år senare återvänder hon, tillsammans med sin make och deras 7-årige son Simón, driven av drömmen av restaurera den sedan länge övergivna byggnaden, och slå upp dess portar för handikappade barn. Det nya hemmet och dess mystiska omgivningar väcker liv i Simóns fantasi och pojken börjar spinna ett nät av otroliga sagor och inte helt oskyldiga lekar.

Jag kan börja med att säga att filmen säkert är bättre på en stor biograf och med svensk text. Jag tycker att den var lite läskig till och från, men med alla skräckfilmer jag sett där det sprutar blod överrallt och spöken inte vill något annat än att ge dig din egen personliga gravplats så påverkar den mig inte särskilt mycket. Filmen påminner mycket om Pan’s Labyrint till viss del, men den har inte riktigt samma magiska känsla. El Orfanato är mer thriller/drama än skräck och än en gång så är de levande läskigare än de döda. Helt klart sevärd.

För att göra den här bloggen till lite mer än en tävlingsblogg så kommer jag skriva lite om filmer jag sett nyligen och betygsätta dem. Först ut blir The Prize Winner of Defiance, Ohio som funkar ganska bra i och med bloggens tema.

Kelly och Evelyn Ryan bor i Defiance, Ohio med sina 10 barn. Vid första anblicken verkar deras liv vara idylliskt, men de har sina problem. Kelly, som förlorade sin sångröst i en bilolycka och fick ge upp sin dröm och istället börja jobba på en fabrik, försöker dricka bort familjens pengaproblem. Det gör det hela bara värre och han kan inte kontrollera sin ilska. Evelyn, hemmafru och mor, hanterar detta missbruk genom att vädja till sin präst, som inte är till någon hjälp alls. Deras dåliga ekonomi hanterar hon genom att skicka in bidrag till slogantävlingar som var populära på 50- och 60-talet. Hon skickar även in bidrag i sina barns namn. Evelyn har en talang för just detta, men inte ens riktigt stora vinster kan hålla familjen flytande mycket länge till.

Jag gillade själva historien, skådespelarna och filmen kändes inte alls lika plastig som andra 50- 60-tals filmer jag tidigare sett. Trots det så tycker jag att den var ganska tråkig. Den var lång och jag kommer aldrig förstå mig på hur folk (främst kvinnor) kunde leva på det viset. Om man gillar tävlingar och ansträngda familjeförhållanden så är den helt okej.

Jag tänker börja skriva lite (eller mycket) om filmerna jag sett i veckorna. Det blir en hel del kan jag lova.

Babel
Efter att ha hört så mycket om Babel så var jag bara tvungen att hyra och se den.
Filmen handlar om hur olika människors öden vävs samman och hur en tragedi föder en annan. Ett par är på resa i Marocko för att lappa ihop sitt sargade äktenskap. På en busstur inträffar en tragedi som gör att de plötsligt inser hur ensamma de verkligen är. I San Diego förbereder sig mexikanska Amelia för att åka till sin sons bröllop över gränsen. Komplikationer gör att hon blir tvungen att ta med sig de två amerikanska barn som hon är nanny till. Två muslimska pojkar leker med ett gevär som de ska skjuta schakaler med och I Japan är en dövstum flicka Chieko på en desperat jakt efter kärlek och bekräftelse.
Väldigt gripande historia och jag gillar verkligen filmer där man tydligt kan se den röda tråd som löper genom varje historia. Den var aldrig tråkig, men det kändes som om något fattades. Som om den var för kort trots sina 2 timmar och 20 minuter.

Guldkompassen
Filmen utspelar sig i parallella världar där människornas själar lever utanför kroppen i form av djur, där talande björnar utkämpar krig och barn försvinner på ett mystiskt sätt. Huvudpersonen i berättelsen är den 12-årig flickan Lyra, som ger sig iväg för att hitta och rädda sin bästa vän Roger. Hon blir indragen i ett äventyr där det inte bara gäller att rädda sin egen värld, utan också vår.
Jag tror att man måste läst böckerna för att riktigt kunna uppskatta den här filmen. Eftersom dom har klippt bort hela slutet (som var det som jag tyckte gjorde boken så speciell) och bara har med små antydningar till den största biten i boken (religion) så är jag förstås lite besviken. Kort var den också. Boken är full med intressanta karaktärer och för att få plast med det som borde fått plats så kunde den gott ha fått vara 20 minuter längre.

I am Legend
Jag hade ingen aning om att det var en zombie/vampyr-film när jag först såg trailern.
I am Legend handlar om Robert Neville, fast i New York och immun mot det hemska virus som nu plågar världen. De flesta människor dog omedelbart, medan en liten procent var precis som Robert immuna. Dock klarade de inte kampen mot de andra som utvecklades till hemska monster. Robert, vars enda sällskap är hans hund överlever genom att plundra lägenheter och jaga rådjur vid Times Square. Fast besluten att hitta ett botemedel kämpar Robert inte bara mot sitt psyke, utan också mot det faktum att de smittade monstrena han försöker bota, gör allt för att döda honom. Jag tyckte riktigt bra om filmen och Will Smith är en underbar skådespelare. Man känner verkligen för hans karaktär, ensamhet är en riktig bitch. Men efter att ha läst om hur boken den är baserad på slutar och själva anledningen bakom titeln så känns det lite trist att dom inte höll sig till den. Visst skulle slutet kanske inte bli lika lyckligt för oss människor, men det skulle blivit mycket mer orginellt än det vi fick.

Letters from Iwo Jima
Handlar om det avgörande slaget vid Iwo Jima mellan USA och Japan under andra världskriget. Den är inspelad i anslutning till "Flags of our Fathers", och berättar historien skildrat ur den japanska sidans perspektiv. Det är en rolig idé, men kanske inte så bra om man bara ser den ena av filmerna. Jag gillar inte filmer där amerikaner springer runt och skjuter ihjäl japaner, men den här funkade bra för mig. Den var till och med lite rolig trots alla hemskheter och alla "Banzai!"-skrikande japaner ute på självmordståg. Jag får nog läsa på mer om Iwo Jima för att förstå bakgrunden till det hela mer, för det fick man inte reda på i filmen precis.

Resident Evil: Extinction
Överlevande från katastrofen i Raccoon City ger sig ut på en resa genom Nevada öknen för att förhoppningsvis ta sig till Alaska. Alice ansluter sig till sällskapet och deras kamp mot Umbrella Corp och deras sjuka forskningsprojekt. Jag är nog ett Resident Evil-fan. De här filmerna är riktigt underhållande och när de väl är slut vill jag bara se mer. Spelen och filmerna är två separata delar i en riktigt spännande värld som jag vill veta ännu mer om. Slutet kändes alldeles för påskyndat.

Sunshine
Det är år 2057. Solen håller på att dö och människans sista hopp står till besättningen på rymdfärjan Ikaros II, vars uppdrag är att väcka stjärnan till liv igen. Men när de nästan nått sitt mål bryts kontakten med jorden och uppdraget riskerar gå om intet då pressen börjar tära på astronauternas psyke. Det började bra, men spårade ur mot slutet. Den var inte unik då det som vanligt var så att besättningen försvann en efter en, men den var riktigt snygg och Murphy var som vanligt bra.

Transformers
Filmens handling kretsar kring de två stridande falangerna av avancerade utomjordiska robotar – de onda Decepticons som vill förslava universum och de goda Autobots som skyddar allt liv. Deras jakt på den kub som en gång skapade deras civilisation och gav dem liv leder till jorden. Där finns också tonårsgrabben Sam Witwicky som mest vill imponera på skolans snyggaste brud Mikaela. Bästa sättet att få hennes uppmärksamhet är såklart att köpa en häftig kärra…
En av de roligaste, fartfyllda actionfilmer jag sett på sistone. Som ett gammalt Transformers fan så finns det en del jag kunnat klaga på, men jag bryr mig inte så mycket i och med att det inte spelar så stor roll. Det här är en bra film oavsett halvtaskig handling och det är inte många filmer som kan komma undan med det i min åsyn.