Dustin Expo 2011

Lördagen spenderades mestadels ute då Walle hade tipsat om Dustin Expo 2011 och då vi båda ville kolla in det så gav jag mig iväg vid halv tre och promenerade till Helenelund station. Sa som vanligt att jag skulle till Häggvik för att slippa 3 stämplar istället för två på min remsa (zonhelveten!) Väntade där på 15:57-tåget och tog lite bilder under tiden då jag för en gångs skull hade med mig min systemkamera i handväskan.

Skippade att fota på resan mellan Helenelund till Årstaberg och Årstaberg (tvärbanan) till Globen. Framme vid Annexet och Dustin Expo 2011 så är det första vi möter Kjell Eriksson men kameran hinner jag inte få upp innan han drar iväg. På mässan så deltog jag i så många tävlingar som möjligt, plockade på mig gratis swag och fotade en massa. Trots att det var Dustin som höll i mässan så tyckte jag inte att de hade någon vidare försäljningsteknik. Det borde ha skyltats bättre med stora skyltar om erbjudanden, saker på köpet osv. Det var mer uppvisning än försäljning – vilket är bra på sätt och vis…

Vågade inte testa Kinect nu heller. Det var dock ganska många köer till det jag ville pröva och att stå stilla på mässor är inget man vill göra.

Jag vill ha en gorillapod! Och en ny kompaktkamera och ett nytt objektiv… önskelistan är lång.

Den här får man ta och åka någon gång, ser kul ut. Och det är säkert en fin utsikt där uppifrån.

På vägen ut så tog jag denna bild. Ett glatt tjejgäng plus två gubbar är lika med mysig bild.

Sen var vi inne en vända på Globen centrum och kollade runt lite innan vi åkte vidare – vi skulle nämligen passa en tid. Vi hade bokat bord på O’Learys.

0
  • Dela

Sjuklingen är ute på vift

Var ute och roade mig hela lördagen tack vare Walles planering. Bland annat Dustin Expo 2011 vid Globen och middag på O’Learys. Kul, även om jag fortfarande är krasslig. Lägger upp en massa bilder från dagen lite senare – när jag hunnit redigera dem lite. Bilderna ovan är från min BDB, sök efter mig där så hittar ni en massa spännande 😉

0
  • Dela

I väntan på bussen


Sitter och väntar på bussen efter en riktigt mysig kväll inne i stan. Jag var på Wahlström & Widstrands förlag och snackade böcker med andra bokbloggare över en sen Afternoon Tea med scones, smörgåssnittar och muffins. Temat och namnet på den begynnande bokcirkeln var Prosa & Marmelad. Fick med mig en liten goodiebag idag igen. Visar upp den och skriver lite om boken sen 🙂

0
  • Dela

Mållös

Torsdag. Det är alltså en hel vecka sedan jag blev sjuk och jag är fortfarande av och på. Rösten är fortfarande borta, har fortfarande lock för öronen, hosta och slem i hals/näsa. Fan för det här. Nu besstämmer jag mig för att jag inte är sjuk. Jag smittar ju inte längre så who cares?!! Den stackare som får en massa snor på sig när jag glömmer att hålla för när jag nyser kanske??

Jag vill ju dra iväg in till stan idag och gå på sen Afternoon Tea på Wahlström & Widstrand. Får se om jag orkar ta mig till ikväll. Sen vill jag umgås mer med Claes också, och det vet han om. Så länge han inte har något emot mitt risiga jag så har inte jag det heller.

Var ute och rände igår också, ska lägga in bilder på resultatet senare idag. Kram så länge.

0
  • Dela

Att se läsningen som ett jobb

Jag ser på de recensionex jag får som ett roligt uppdrag/jobb som jag tar seriöst på samtidigt som jag fortfarande läser på samma sätt som jag läser alla andra böcker, ledigt och med ett öppet sinne. Jag är dock inte lika slö med läsningen – plockar upp en bok, läser ett par kapitel och lägger ner den igen, tar sedan inte upp den igen på någon vecka. Utan jag läser klart böckerna på någon dag eller två.

Fick hem boken Repetitionen av Eleanor Catton tillsammans med Alla lyckliga familjer liknar varandra av Claes De Faire från Wahlström & Widstrand. Den förstnämnda ska jag läsa klart till på torsdag då jag ska iväg på lite grejer igen om min röst har hunnit komma tillbaka. Har varit sjuk och är nu frisk bortsett från lite spår av min hosta och väldigt hes röst. Någon som har hört talas om bokcirkeln Prosa & Marmelad? Skriv en kommentar i så fall.

Har hunnit läsa några kapitel av Repetitionen och jag måste säga att den känns konstig. Språket som används av karaktärerna i boken känns ovanligt och utomjordisk – finns det folk som pratar så? Men det är vackert och det blir spännande att se vad jag tycker om den när jag är klar.

0
  • Dela

Sanningen om Alice

Sanningen om Alice av Rebecca James

Var du glad, innerst inne? Var du glad att du blev av med henne? Din perfekta syster? Gladde du dig i hemlighet åt att hon dog?

Katherines lillasyster Rachel är död. Brutalt mördad. Fylld av sorg och skuld flyttar Katherine till Sydney. Här träffar hon Alice och börjar leva igen. Hon blir lyckligare än på länge. Men snart står det klart att det finns ett skäl till att Alice vill komma nära Katherine, så nära som möjligt. Sanningen om Alice är mer skrämmande än Katherine någonsin kunnat tro.

Att ta sig an den här boken var början på en resa som jag aldrig skulle trott mig våga på. När jag valde att delta i bloggaftonen på Långholmen så fick jag den hemskickad av Alfabeta och den var signerad av författaren vilket gjorde läsupplevelsen en aningen mer personlig.

Själva handlingen i Sanningen om Alice tyckte jag redan från början var deprimerande. Allt från det första kapitlet, som är lite av en epilog till huvudberättelsen, till när man får veta vad som hände med Katherines syster och när hon först möter Alice, allt är genomsyrat av en överhängande mörker som jag störde mig på i början. Men när jag väl börjat komma in i boken – som var riktigt lättläst och skriven på ett sätt som får varje slut på ett kapitel att kännas som en cliffhanger inför nästa, så lyfte mörkret något.

Jag är inte riktigt förtjust i när det hoppar mellan olika tidpunkter i huvudpersonens liv utan tydliga markeringar för när detta sker då det är lätt att bli förvirrad och det är inte riktigt lika spännande när man har en aning om vad som kommer ske i slutet. Men det för ändå historien framåt på ett bra sätt och man blir sugen på att läsa mer och mer, det går inte att lägga ner boken förrän man fått veta allt.

Det finns en sak som jag tyckte var onödigt i skrivandet och det är när James byter från “Jag” och “Vi”-form till “Du”- och “Ni”-form. Som för att distansera karaktärerna eller få oss läsare att känna oss mer delaktiga. Det kändes bara konstigt och jag gillar inte när det bryter av på det viset.

Så trots att jag tycker att boken var väldigt förutsägbar och har sina brister så tycker jag om den. Den hade det där lilla extra som jag gillar med ungdomsböcker och spännande är den verkligen. Intressant skriven och en streckläsarbok som jag rekommenderar till både unga och vuxna.

Recensionsex från Alfabeta.

0
  • Dela