Rör mig inte

Rör mig inte av Tahereh Mafi

Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig.

Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg. Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu. Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.

Juliette känns som en tvillingsjäl, hon tänker som mig, hon beter sig som mig och hon har något som gör att hon inte vill att andra ska röra henne. Fast det hon innerst inne vill är att någon ska kunna hålla om henne. Det kan jag relatera till med min aspergers, jag tyckte inte om att folk rörde mig, men sen kom jag till insikt att det inte är en ursäkt att hålla sig undan folk för det. Precis det som jag vet att Juliette kommer lära sig.

Boken är skriven på ett sätt så att man känner att man får veta Juliettes inre tankar och känslor. Den är poetiskt skriven, något som irriterar till och från men samtidigt är det som gör boken så tilltalande. Ett tveeggat svärd som man vill spetsat på om och om igen. Jag gillar att läsa om dystopier, det tilltalar mig att det kan faktiskt bli värre än vad det är nu. Vi har det ganska bra ändå. Det bästa är också de överstrukna meningarna, som är precis så vi människor tänker, vi tänker något dåligt, något dumt som vi sedan stryker över i vårt sinne och ersätter med en bättre tanke. Det betyder inte att vi inte har tänkt det där dåliga och här får vi veta exakt vad det var hos Juliette. Nu är det förstås hennes anteckningar, men där gör vi just så om vi inte har möjlighet att sudda ut det vi skrivit, vi stryker ett streck över det.

Jag älskar intensiteten mellan Juliette och Adam, Juliette och Warner. Jag föredrar faktiskt den andre. Han känns mer äkta och mer passande för Juliette, kanske är det bara jag som gillar bad boys (som innerst inne är rädda små pojkar?) i böcker. Jag hoppas ändå att Warner får mer plats i kommande böcker och att det blir mer av det passionerade. För jag kan behöva lite passion i mitt liv.

Recensionsex från B. Wahlströms.

Mörkersikt

Mörkersikt – annorlunda sagor om kaos av Johannes Källström

Vad händer när människor i en modern och normal verklighet förlorar fotfästet?

När högre, lägre eller yttre makter kryper närmare och förgör. Johannes Källström utforskar gränserna i sju berättelser av skiftande karaktär, alla med det gemensamma att de är skrämmande och kittlar fantasin. Det är inga barnsagor som berättas i Mörkersikt, men barnahjärtat i dig kommer kanske att bulta igenkännande när historierna hittar sin botten i gamla folksagor.

Det här är Johannes Källströms debutbok och jag läste den efter hans andra bok Offerritsom jag för övrigt fann både spännande och annorlunda för att vara en svensk bok i den här genren.

Den första novellen i Mörkersikt, Ett osedvanligt lyckat köp, var inte någon höjdare för mig personligen. Jag har läst för många spökhistorier och fått höra skräckisar berättade för mig om just det den handlar om. Har även skrivit en egen novell med samma tema. Känns lite uttjatat även om jag tyckte om karaktärerna och allt egentligen fram till slutet som var föga överraskande. Ingen novell som fick mig att känna ett sug efter att kasta mig in i nästa kanske, så det var ingen solklar start på boken.

Spegel, spegel på väggen där som den andra novellen hette tyckte jag var svår att ta sig in i. Handlingen den kretsar kring känns passande då de flesta av karaktärerna i den känns onödiga, poänglösa nästintill fram till de som presenteras sist. Den hade blivit betydligt mer spännande om den hade kortats ner en aning.

I och med En alldeles makalös resa så blir det bättre och bättre, nu har jag kommit in i boken på riktigt och jag tycker om novellernas gemensamhet nämnare Owe Tycho som jag lärde känna i Offerrit. Att läsa den här boken känns som att läsa en prequel och det är riktigt spännande. Jag vet vad som komma skall men inte hur det kommer ske. I den här novellen så gillar jag det mesta, men som med de tidigare så kunde den varit något kortare. Drömbitarna kändes onödiga i min mening. Det blev knappast läskigare.

Törnrosa hade en av mina favoritkaraktärer i hela samlingen. Den hade en väldigt bra början och handling, men den tog inte den vändningen jag hade hoppats på. För lite saga och för mycket action kan man säga. Annars är jag inte förtjust i de här typen av slut.

Den lilla, lilla Rödluvan och människans bästa vän är min favorit och längst av alla noveller i boken. Äntligen lite mer snack om kåta gubbar, en ung kille och en kvinnlig huvudkaraktär man kan relatera till. Nu kommer vi till det jag väntat på och jag gillar det. Allt klickar och jag tycker att boken borde avslutats med denna, istället så kommer den väna novellen En saga i Allhelgonatid som var på tok för snäll för den här boken.

Sammanfattningsvis så fanns det en massa stavfel och saker som kunde ha gjorts bättre – anställ mig som korrekturläsare! Jag märker av fel även när jag bara nöjesläser. Jag gillar egentligen inte att läsa noveller, mest på grund av att jag oftast vill ha mer än en författare kan ge mig på så få antal sidor. Fast jag gillar Stephen Kings noveller, John Ajvide Lindquists och nu även Johannes Källströms.

Recensionsex från Massolit förlag.

 

 

No pain, no gain – not true


Två fina paket från Tampons For Free & BIC Soleil Bella. Det ena ett SheSocial-paket för bloggare och det andra till alla andra medlemmar. Lite otur bara att jag köpte just rakhyvlar någon dag innan jag fick paketen. Nu har jag så att det räcker inför sommaren ändå.

Bic Soleil Bella är framtagen för den moderna och aktiva kvinnan. Med 4 rörliga blad och rörligt huvud följer Soleil Bella kroppens konturer och minskar trycket mot huden. Den extra breda och mjukgörande remsan, som innehåller kokosmjölk, gör rakningen skönare och mjukare mot huden. Soleil Bella gör dina ben oemotståndligt lena. Allt för att du ska känna dig vacker, glamorös, och självsäker!

Fy för att vaxa benen! Jag har gjort det en del gånger, men man måste ha betydligt fastare och tåligare hud för att det ska gå smärtfritt – eller ja, göra mindre ont i alla fall. Har även suttit med pincett och tagit bort hår på benen ett och ett samt använt epilator någon gång. Gör för ont. Inte värt det. Nu kör jag bara på att raka eller använda hårborttagningsmedel. Har inget emot kroppshår på andra, kan se riktigt bra ut, men på mig ska det bara vara på huvudet. Kanske på något annat ställe också ibland, men det ska vi inte tala om här 😉

Tävla med BIC Soleil Bella

Visa vad du har i din väska och tävla om en lyxig designerväska! Klicka här för att komma direkt till tävlingen!

En del saker har en självklar plats i väskan. Saker som man behöver för att vara chic under en hel dag. Som mobilen, läppstift, nycklar, tuggummi och tamponger. Vad har du för roliga, pinsamma eller oväntade saker i väskan? Fota innehållet och ladda upp bilden på Bics Facebook-sida så kan du vinna en alldeles egen designerväska tillsammans med Bic och Soleil Bella.

Sankta Psyko

Sankta Psyko av Johan Theorin

Johan Theorins romaner med Öland som fond har satt stora avtryck i svensk spänningslitteratur.

Nu byter han tillfälligt spelplats och från ett vindpinat alvar tar han oss med till en mellanstor stad någonstans på västkusten.

Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken.

Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Alice Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren, är patient på sjukhuset . Är något av dagisbarnen hennes? Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Alice igen växer.

En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.

Fick den här boken gratis som ljudboksfil på Bokmässan i Göteborg förra året. Lyssnade på den direkt och förvånades avsevärt. Kanske beror det på att jag inte läst någon av Theorins andra böcker som många uppenbarligen har på tok för höga förväntningar på, men jag gillade verkligen den här boken. Mitt råd till er är dock detta: lyssna på den istället för att läsa. Det blir en helt annan stämning som jag tycker är kusligare när någon läser upp historien.

Jag gillar Jan, gillar att man får vänta länge på att få höra bakgrundshistorien, gillar att det finns en twist i slutet, att allt inte stämmer riktigt. Det enda jag riktigt stör mig på är hur overkligt allt är. Ett sinnessjukhus som sitter samman med en förskola? Slutet var en besvikelse också, vad hände sen?

Svårt att sova inatt

Kan inte sova av någon anledning så jag sitter uppe och väntar på att få se avsnitt 6 av Game of Thrones andra säsong. Bara 13 minuter kvar. Kanske är det mitt ben som spökar, det värker fortfarande.

Vill träna idag på Friskis med Emilia, men då får jag bara träna överkroppen, svårt att göra något annat med enbart ett ben :/

Har läst en massa i veckan – som ska recenseras också förstås, men så fort jag sätter mig vid datorn så orkar jag inte ta itu med det. Som med körkortet. Orkar liksom inte lägga ner mig själ i det just nu. Men visst fasiken ska jag ha det där körkortet nu i sommar! Kosta vad det kosta vill! Eller ja, inte i pengar utan i engagemang hehe Jag är urfattig ju. Lever under en illusion att jag har pengar. Life is sad without money to spend…

 

Branden i Vallentuna

VALLENTUNA. Strax före kl 21 larmades räddningstjänsten från 6 stationer till en ladugårdsbrand i Ledinge utanför Vallentuna.När räddningstjänsten anlände var ladugården övertänd och man försökte förhindra vidare spridning till intilliggande fastigheter.En angränsande verkstad var till en början hotad då värmstrålningen antände byggnadens fasad, men räddningstjänsten lyckades rädda verkstaden. Inga personer eller djur har kommit till skada i branden.
Släckningsarbetet beräknas pågå långt in på natten.

 

Stackars min kusin. Hela hans lada har brunnit upp full med värdefulla maskiner som är riktigt viktiga för han och hans arbete borta i Vallentuna på Ledinge gård. Farsan var där inatt och stöttade. Riktigt tråkigt, men verkstaden verkar ha klarat sig och elden spred sig inte längre än så. Tur att ingen kom till fysisk skada. Hoppas att det går att ersätta det som förlorats.

 

Foto: Peter Pugliano