Har sprungit en mil!

Den här veckan har jag gjort en hel del, därav den sega uppdateringen på bloggen. Har varit så fruktansvärt trött när jag kommit hem från mina aktiviteter att jag inte orkat lägga in bilderna ens. Jag lyckades med ett av mina största mål i livet: att springa – jag joggade större delen av – en mil! Det tog 87 minuter så jag måste träna mer om jag ska klara av att springa samma sträcka på under 70 minuter. Tänk att ha gått från att väga 130 kg, då jag bara orkade springa 30 sekunder innan jag tappade farten till att väga under 80 kg och springa i över en timme! Det finns de som väger betydligt mindre än mig som inte ens klarar av att springa så långt 😀

Vi var ute och cyklade på Nationaldagen och registrerade fler kontroller i Hittaut Uppsala. Jag tog inte så många bilder så de här bilderna är från en tidigare tur i Hågadalen. Jag smet även in på Lager 157 vid Kungsgatan och skaffade lite smått. Två linnen, en topp och en tröja för 130 kr känns mer i min prisklass än att köpa ett plagg för samma pris hos andra kedjor. De har ett väldigt bra utbud av basic kläder. Sen skaffade jag äntligen den där spetstoppen jag spanat in tidigare, den med ett svart linne under på H&M. Den fanns på rean till halva priset när jag var där, vilken tur va!

Får se om jag har på mig den till Summerburst nu i helgen. Vi kommer att hänga mycket hos Dunkin Donuts då vi vunnit VIP-armband som ger unlimited med donuts under festivalen. Jag ska ta det lugnt med alkoholen i år och jag hoppas att det inte blir allt för mycket regn, regnponchon följer med oavsett 🙂


Rena, nytvättade kläder

Hur kommer det sig att jag alltid lyckas boka in sämsta tiden för att tvätta kläder? Det fanns bara en tid kvar den här veckan och det var nu på söndagen. Klockan sju på morgonen! Fy attan vad jobbigt att behöva släpa sig upp på morgonen och sedan släpa ner alla kassar med kläder och handdukar till tvättstugan. Känner mig lite som jag tror att pigorna kände sig förr när de skulle upp i ottan och mjölka korna. Fast de gick säkert och lade sig i tid på kvällen istället för att sitta uppe till två på natten som jag gjorde igår. Är huvudet dumt så får kroppen lida.

Yoshi och Chester är sura på mig nu också. Chester har fått nytt foder, Royal Canine Calm, som ska “lugna hans nerver” då han varit väldigt lättskrämd på sistone. Han hoppar till över minsta lilla. Förhoppningsvis så ska han även gå ner lite i vikt, men det är svårt när han inte kan låta bli sin brorsas mat. Vi har köpt en matskål som bara är till för Yoshi, men vi fick veta att han inte har något chip i nacken eller att det slutat fungera och det krävs ett chip för att matskålen ska känna av att det är Yoshi som ska äta och inte Chester (den öppnar och stänger sig automatiskt) så vi får vänta ett tag tills vi kan få ett nytt insatt.

Planen idag är att motionera på något sätt. Är inte peppad alls utan vill bara gå och lägga mig och sova, men jag får tvinga mig ut på en joggingtur eller nåt. Igår så provtränade jag på nya gymmet OneWay i Rosendal. Det var väldigt fint men det jag var mest intresserad av, löpbanan på taket, var inte klar ännu så jag får komma tillbaka om några veckor och testa den då istället. Vilket tycker ni är det bästa gymmet i Uppsala? Jag har testat Friskis & Svettis, WomensWellness och Fyrishov plus OneWay nu.

När man har en dålig dag

Gårdagen blev för mycket för mig helt enkelt.

Så jag sov bort större delen av lördagen, men så blir det när jag är runt för mycket folk på liten yta utan möjlighet att ta mig därifrån. Det vill säga att farmors begravning var väldigt jobbig för mig psykiskt. Inte nog med att en nära släkting gått bort så är jag instängd på en liten gård utanför Vallentuna utan möjlighet att ta mig hem på egen hand. Det är ett helvete att ta sig därifrån till Uppsala (2,5 timme med buss) eller till Sollentuna.

När jag har nått min gräns för vad jag tolererar (av andra människor) så klarar jag inte av att vara hemifrån, då flyr jag helt enkelt bort från allt och alla. Flyr till min säkerhet hos älsklingen eller katterna, något som lugnar mig. Därför så drog jag (efter sex timmar i sällskap av familjen, mer än jag vanligen orkar med, men jag stod ut för farsan och fasters skull) ut och satte mig i bilen i väntan på att få åka hemåt medan de andra som vanligt inte förstår varför jag blev så “otrevlig” och inte ville vara kvar längre. Ingen verkade uppskatta all den energi som jag la ner på att i huvud taget vara med den här dagen. Jag hade (med bra marginal) planerat att vara hemma till ungefär sex på kvällen, inte helt orimligt med tanke på att begravningen var vid ett.

För övrigt så är det enda de gör när de ska umgås att konstant äta och dricka, något som jag inte kan göra längre, samt prata om allt annat än det jag är intresserad av (tar jag upp något intressant som jag gillar så dör ofta samtalet ut fort), så jag känner mig väldigt exkluderad från det sociala på familjeträffarna. Att sitta och glo på när andra äter och har det trevligt tycker jag inte är särskilt roligt. Är jag ensam om att tycka så här?

Jag vet inte om det här är något som är specifikt för min Asperger, men jag vill även veta exakt hur många timmar jag ska vara borta hemifrån innan jag åker någonstans och att man håller sig till tidsplanen. Att dra ut på tiden är inte acceptabelt för mig, då kommer jag ur balans får i värsta fall en panikattack. Jag känner mig sjuk om jag inte får åka hem när jag vill.

Begravningen var faktiskt väldigt fin även om den var på tok för sorglig och för mycket fokus på Gud. Jag föredrar att man firar det liv de levde och pratar roliga minnen istället för att man fokuserar så mycket på att de inte finns mer. Alla ska vi dö så jag tycker vi borde vara glada över att farmor fick leva så pass mycket längre än många andra (90+.) Bästa delen var ju när prästen pratade om hur farmor var när hon levde, hur bra hon var på att baka och hur hon tog hand om oss. Det kändes väldigt olustigt att sitta där som icke troende för övrigt.

Jag hoppas att farmor har det bra nu, var hon än är, med sina andra släktingar, sina Donna-hundar, Prisse-kisse och vilka andra djur hon haft genom åren. Om jag inte hamnar med mina djur när jag dör så kommer jag att vända upp och ner på himmel och helvete eller vad som nu finns där för att hamna hos dom. Bara så att NI vet 😉

Men nu är jag tack och lov hemma och får vara för mig själv igen. Morsan skjutsade – efter mycket tjat – till slut hem mig (tack!) så dagen slutade bra, men det är inte konstigt att jag aldrig följer med på något när det alltid känns som om jag hålls gisslan.



Vi åkte även och träffade min kusins får och alla lamm de fått i vår. Väldigt söta små rackare 🙂

En till sriracha-burgare utan gris

American Steakhouse Burgers Limited edition sriracha

Vad besvärligt allting blivit sen jag slutade att äta gris. Det är nästan bacon på allt som inte är vegetariskt! Får alltid be dem ta bort baconen från burgare och sallader.

Jag äter givetvis mindre kött än tidigare, men kommer nog aldrig att kunna sluta helt med animaliska produkter då det är en för god och enkel proteinkälla. Svårsmält, men gott. Just grisen är däremot ett djur som påminner på tok för mycket om hunden och de är på tok för söta för att ätas. Jag bryr mig inte om att jag är konstig i mitt sätt att se på djur och mat. Skulle jag klara av att döda djuret och tillreda det själv, så är det okej att äta det enligt mig. Vissa människor verkar inte vilja tänka på att den där caesarsalladen bland annat har haft både näbb och fjädrar, och även haft ett sött litet tryne (om man väljer att äta bacon.) Grisar räknar jag till husdjuren likt hundar, katter, gnagare och hästar. De äter man helt enkelt inte. Inte jag i alla fall, älsklingen älskar bacon…

Fantastiskt

Vi har haft en fantastisk lördag med fantastiskt väder och fantastiskt sällskap. Ätit supergoda burgare, tittat på en film (Logan) och spelat Mario Kart 8. Vi var även och handlade lite snacks till filmen. Passade på att köpa lite smått och gott när vi ändå var på affären. Två pocketböcker för 79 kronor hamnade i korgen ihop med en rosa metallbricka som jag inte riktigt vet vad ska ha till, men den var fin 😛 Känner mig lite som en kråka som vill ha fina saker i mitt bo.

Jag tog och sprang 8 km igår så jag tänker ta det lugnt både idag och imorgon för att inte slita på kroppen inför VårRuset på måndag. Det är ofta det största felet man kan göra med träningen, att man tränar antingen för lite eller för mycket. I landet lagom så tränar man lagom mycket, så det så 😀

Men jag måste cykla iväg och hämta min nummerlapp inför loppet imorgon kl 10 på morgonen, så vi får se hur det går. Dags att gå och lägga sig det vill säga. För det är mors dag nu på söndagen och då ska vi åka till älsklingens mamma. Sen så kommer min mamma hit på måndag. Det ska bli kul!

Transportsträckor

Vad hände med torsdagen? Den försvann bara för mig! För att luska ut vad det var som tog all tid så får jag ta dagen från början:

  • Efter att jag vaknat så såg jag till att äta frukost och packa ihop mina saker.
  • Sen promenerade jag till Sollentuna station där jag hoppade på pendeln (som var försenad igen!) mot Märsta.
  • Därifrån blev det SJ- tåg mot Uppsala. Jag tar min UL-bojkott seriöst, de får inga pengar från mig förrän de har ordnat alla problem de orsakat på sistone.
  • Hämtade upp min cykel som stått och väntat vid centralen några dagar och cyklade mot Eriksberg. Det var varmt och jobbigt, speciellt då jag hade klänning på mig. Men eftersom jag alltid har ett par shorts under när jag har på mig klänning, för att slippa tänka på att inte visa trosorna, så behövde jag bara dra upp klänningen när jag cyklade hemåt.
  • Väl hemma så hoppade jag i badet och jag antar att det var den största boven i dramat. Who am I kidding?! Det var ju givet och jag behövde ingen lista för att fatta det 😛 När jag väl är i badet så kan jag ligga där i timmar och bara relaxa.
  • Efter badet så hängde jag med älsklingen och fixade en snabb middag till oss båda. Kycklingklubbor (som vi fått av hans mamma) med råris och currysås. Gott och enkelt.
  • Jag satte mig till sist och spelade nästan igenom hela Everybody’s Gone to the Rapture. Så det var hela min dag, vilket fortfarnade känns väldigt lite gjort på så många timmar. Eller vad tycker ni?