Storytime – Dramat runt Yoshi som skadat tassen

Yoshi
Det blir en favorit i repris med bilden ovan då jag inte vill visa upp bilden jag tog igår på Yoshis sargade baktass.

Gårdagen blev tyvärr oväntat traumatisk för oss alla här hemma. Under de två timmar jag var ute och promenerade på stan så hade Yoshi råkat skada sig på något sätt. Vi vet fortfarande inte hur exakt, men misstänker att han fastnat i en häftklammer från katträdet som satt lös och stack ut en bit. Direkt när jag kom hem så gick jag till sovrummet och såg där flera små blodfläckar på lakanet. Det var inte från mig, så jag kollade med älsklingen om han hade några sår, men det hade han inte. Så jag gick runt och kollade klorna på först Chester och sen Yoshi. Då såg jag att Yoshi var blodig på höger baktass och gick för att göra rent såret. Det visade sig vara en djup och ganska lång reva i huden som jag direkt förstod att det skulle behöva sys. Jag satte snabbt på en kompress och lindade in benet med kirurgtejp, men då skrek Yoshi till och sprang iväg.

Det blev en himla massa drama efter det…

Chester trodde att jag gjorde illa hans bror och började fräsa och skrika på både mig och Yoshi. Sen flyger han på mitt ben och sätter alla klor och tänder i mig likt en grävling. Väldigt läskigt då han aldrig varit aggressiv. Jag springer gråtande (det gjorde verkligen svinont) in på toaletten med Yoshi och ser över mitt ben som blöder kraftigt. Rengör ordentligt och sätter på ett sterilt plåster. När jag kommer ut så har Chester lugnat ner sig och agerar som om inget har hänt.

Älsklingens pappa kommer och hämtar oss och skjutsar oss till Universitetdjursjukhuset vid SLU där vi spenderar några timmar innan Yoshi får opereras och sys. Kalaset gick på över 6000 kronor, men Yoshi har en bra försäkring så det fixar vi, men jag är så orolig för att vi båda ska råka ut för någon infektion. Mina sår blöder fortfarande och Yoshis bandage måste bytas varje dag vilket jag inte tror att älsklingen klarar av själv med sitt eget brutna ben. Jag tål inte heller att se sårade djur, men för mina pälsbarn så går jag genom eld. Så det fixar jag nog!

Chester ska få lite lugnande nu efter missförståndet och det är väl rätt så bra att man har en vaktkatt ändå, men han får nog lära sig skilja på vilka som är the bad guys och the good guys… Sen så ska jag hämta hem lite feliway för att han inte ska stressa upp sig igen och inte vara sur på Yoshi för att han luktar sjukhus.

Vi får se hur det går för mitt ben, men i värsta fall så får jag ta mig till närakuten om jag mår sämre. Våra katter är innekatter, men det kan vara farligt med smutsiga kattklor oavsett. Just nu så gör det bara riktigt ont och jag har lite svårt att gå då såren sitter i knävecket.

Nu hoppas jag att vi ska få en lugn helg utan mer olyckor och problem. Peppar peppar!

Framtidsveckan

Skalet från Ideal of Sweden fick jag i Power Girls awards goodiebag, armbandet är från Pearls for girls, marmorbricka är från Hemtex och kalendern är från Bokus.

Hoppas att ni fick en fin måndag till skillnad från mig! Min vecka började inte alls särskilt bra tråkigt nog. På tok för lite sömn, tidig morgon, fullpackad buss in till jobbet och migrän som grädde på moset. Jag hade glömt att det var framtidsveckan också där vi hade grupparbeten med olika framtidsvisioner kring arbetsmiljö. Det gick ganska bra trots att jag var yr i huvudet och inte hunnit ta min migränspray. Det blev mycket gjort även efteråt, men så fort jag var klar för dagen så galopperade jag ut till tunnelbanan och tog mig till Solna centrum. Trots obehaget efter dagens hemska dåd i Utrecht så valde jag att ta spårvägen till Mall of Scandinavia där jag promenerade runt ett tag. Jag kollade om de hade fått in de nya Q Posket på Disney Store (som de har på nätet), men det var nästan tomt på hyllorna. Köpte en tröja till morsan istället (Vet att hon tycker om disney-tröjorna med paljett-motiv) och en anteckningsbok till mig själv. Sen handlade jag lite mat och skyndade mig hemåt.

Nu ligger jag och vilar med min kattkompis Oskar på rummet. Han älskar att vara själv med mig på vinden då han får all uppmärksamhet.

Skönt att få saker gjorda

Lotta

Den här veckan så har jag verkligen fått en hel del gjort. Det känns så åtminstone. Jag tänkte helt enkelt “Varför skjuta upp det när jag kan göra det nu direkt?” och det resulterade i en hel del städning, avklarade arbetsuppgifter och inbokade möten.

När jag nu är i Uppsala och pysslar om min skadade pojkvän, så har det varit samma saker här. Vi åkte iväg och storhandlade med hans pappa som skjutsad oss till Gränby idag. Katterna fick sin fredagstonfisk inhandlad, lite vattentåliga plåster från apoteket till älsklingen och mat till helgen från City Gross. Till lunch åt vi varsin burgare från Dylans grill och åkte sedan hem och vilade.

Efter att vi råkat slumra till och sovit två timmar så skuttade jag upp och dammsög hela lägenheten. Svabbade även golven, tog hand om disken och ordnade med kattoaletten. Chester den grisen hoppade in direkt och skvätte ut en massa kattsand så jag fick dammsuga lite extra…

Det är så tillfredställande med rena golv!

Nu blir det en islatte och så tänker jag spela Uncharted 3: Drake’s deception remastered som jag har sett fram emot. Jag försöker att spela lite annat mellan varven så att jag inte kör flera ur samma spelserie på raken. Det blir lite för mycket Patrick Swayze på en gång så att säga 😉

Vad har hänt sen sist?

En lätt frukost på jobbet bestående av Activia och granola.

Sedan jag skrev sist så har jag mest jobbat och varit hemma och hjälpt min pojkvän så gott jag kan.

Jag har träffat vänner och gått på bokevent, läst böcker och spelat spel. Bland annat Carcassonne med Kim. Ett brädspel med potential.

Jag är ofta för trött för att skriva varje dag, men det ska jag få ordning på framöver. Uppdateringar från renoveringen av vindsvåningen är på gång och jag hoppas även att det ska gå ännu bättre för min älskling i hans rehab av benet! Håll tummarna för det så skriver jag mer i veckan!

Väntan på operation med brutet ben

Akademiska sjukhuset, Uppsala

För att göra en lång historia kort så har den här veckan varit väldigt jobbig.

Inte bara för den som faktiskt var med om den här hemska olyckan, min pojkvän, utan även för mig. Han bröt både skenbenet och vadbenet på söndagen, så vi fick åka in med ambulans till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Väl där så fick han vänta ända till på onsdagen med att opereras. Det var många dagar av både fysisk och psykiskt tortyr för oss båda. Det är inte roligt att se den man älskar ha så ont, men jag försökte bita ihop och vara lugn utåt för hans skull.

Att bryta benet kanske inte är hela världen i det stora hela. Men alla operationer innebär risker och jag överreagerade förstås på onsdagen. Jag trodde att han var död när han inte hörde av sig efter ett par timmar. Trots att jag vet att de skulle ringt om det var något allvarligt. Förnuftet flög ut genom fönstret den dagen. Jag har förstås varit på sjukhuset nu efteråt också, men ni anar inte hur illa jag tycker om sjukhus. Jag hade svårt att andas och kände mig yr av luften där inne, det är verkligen kvavt och instängt på Ortopeden. Avdelningen är verkligen sliten med en massa små hål i väggarna så jag förstår varför de behövde bygga om och bygga nytt.

Personalen är det säkert ingen fel på, många är trevliga. Fast allt känns så otroligt oorganiserat och oförutsägbart att man som patient blir stressad och rädd. Ingen säger “Nu ska vi göra så här…” “Anledningen till varför vi gör detta är…” vilket jag har hört läkare och sköterskor säga till mig på sjukhusen i Stockholm. Underbemanningen är så tydlig i Uppsala! För trots att allt antecknas och dokumenteras så känns inget särskilt rutinerat. Inte på ett bra sätt åtminstone. Den mest pedagogiska personen jag träffade där var själva kirurgen. Där snackar vi ordning och reda, bra förklarat och lätt att förstå. Desto högre lön, desto bättre bemötande? Kuratorn verkade också väldigt trevlig och instämde i mycket av det som jag skriver om nu.

Vore kul att höra om fler har upplevt vården på liknande sätt i Uppsala?

Tack och lov så har jag mina katter här med mig som underlättar en hel del när allt känns mörkt och trist. Jag har ätit för dåligt under de här dagarna på grund av oron, men det är bättre nu. Jag gillar verkligen inte att älsklingen är på sjukhuset då jag hatar den miljön. Det luktade sjukdom och död. Stramt, kliniskt rent och opersonligt, precis raka motsatsen till vad jag sett på exempelvis Formex. Kanske något inför nästkommande år: “Formex stylar Akademiska sjukhuset i Uppsala för att främja psykiskt och fysiskt välmående med det bästa av nordisk design bestående av färger och former som skapar en trevlig arbetsmiljö där både patienter och personal trivs.” Välgörenhet och hållbarhet är verkligen inne nu, så varför inte främja det som är viktigast för människans hållbarhet, vården?

YoshiVykort "Var inte ledsen, det ordnar sig" med taxar

Fick hem ett fint vykort av älsklingens mamma som var väldigt sött och det stämmer ganska bra, det ordnar sig!

Äta ordentligt

Det är lättare sagt än gjort att äta ordentligt. Jag har verkligen haft en usel diet där jag hoppat över flera måltider och mellanmål bara för att jag inte varit hungrig.

Nu när jag jobbar så blir det verkligen ändring på det, då jag måste äta frukost, lunch och middag för att orka med en hel dag. Mellanmålen kommer sig naturligt då det ofta finns frukt på jobbet.

När jag är ledig så har det varit sämre med maten. Ofta så har jag slängt i mig två Njalla med smör på och en islatte. Minimalt med näring även om det är så himla gott.

Jag har bytt ut brödet mot fil och müsli på morgonen och när jag är ledig så lyxar jag till det med lite granola.

Äter jag bra och näringsrik mat i lagom portioner och motionerar regelbundet så ska jag inte behöva tänka så mycket på vad jag unnar mig då och då. ?