Nu har vi äntligen återgått till normaltid och min kropp känns återställd. Under perioder med sommartid så har jag alltid känt att det varit fel på något sätt. Det har förvisso inget med vad klockan är utan att jag har svårt att vänja mig vid omställningen och hamnar ur balans i flera månader när jag “förlorat” en timme på våren.
När solen står som högst på himlen då är klockan 12, något annat behöver vi inte gå efter om ni frågar mig, om det då räknas som normaltid så kör vi givetvis på det året om. Vi bör inte gå emot naturen för att få en extra timmes ljus på eftermiddagen, det är värre med mörka morgnar på vintern om ni frågar mig.
