Är det bara jag som är less på att läsa om energiska människor som går upp tidigt på morgonen och tränar eller tar fräscha instagrambilder på en frukost som tar en timme att förbereda? De är verkligen supermänniskor och personer att se upp till, missförstå mig rätt, men jag orkar bara inte läsa om det längre. För jag är ingen supermänniska. Eller morgonmänniska. Alls. Och kommer aldrig att bli det heller. För mig är det mer peppande att läsa om andra latmaskar, då jag känner igen mig, för jag blir så nere av att jag inte kan vara lika bra som de där supermänniskorna.
Nej, jag är snarare en person som mycket hellre ligger kvar ett par timmar i sängen och låter kroppen bestämma när den är redo för dagen. På helgen alltså. I veckorna har jag – som de allra flesta – tider att passa och är då tvungen att ge mig upp tidigt för att hinna med bussen.
Därför så blir det nu ett inlägg om hur skönt det är att ligga kvar i sängen och gosa in sig i lakanen. Som jag gjorde nu i morse innan jag gick upp, tvättade ansiktet, gav katterna frukost och sedan gick tillbaka till sängen där jag ligger nu och skriver. Vi får se om jag får något gjort eller bara kommer ligga här och snooza hela eftermiddagen.
