Det känns lite trist att säga det här om ett spel – då Mirror’s edge är svensktutvecklat – men jag tyckte inte om det. Jag spelade igenom det nu för att det kommit ut ett nytt och min älskling spelade igenom det här nyligen. Slog därför på min gamla Halo Xbox360 och tragglade mig igenom de nio kapitlen på två sessions. Det är ett väldigt kort spel, men sånt tycker jag är positivt i vissa fall. Just Mirror’s edge är ett sådant.
För jag kan inte låta bli att jämföra spelet med Dying light som jag spelade innan och älskade. Parkour elementen är så mycket roligare i Dying light, även combat-delen tycker jag är otroligt tråkig i Mirror’s edge. Jag sprang mest ifrån alla vakter för att slippa skiten – och jag är en person som annars älskar att spöa skiten ur fieden i spelen jag kör.
Grafiken är riktigt snygg för att vara förra generationen, men jag har svårt för designen på världen, med alla gräsliga färger som står ut sådär futuristiskt mitt i allt det vita. Faith har dock en look jag tycker är riktigt fin, det är skönt med något unikt. Plus mellansekvenserna i 2-D tecknad stil är gulliga, om än ganska slarvigt gjorda. Men annars, nej, det är inget för mig.
Karaktären Faith tycker jag annars är väldigt platt och hennes relation till systern och Merc tycker jag inte kommer till sin fulla rätt under de få kapitlen. Det finns heller inga riktiga, minnesvärda, bad guys i spelet så det känns som om något fattas.
Det värsta är dock den bristande fartkänslan i spelet. Det känns inte som om man springer när man springer och jag får ingen känsla av höjd. Det är inte svindlande att hoppa runt på taken och jag bryr mig inte om Faith faller ner och dör för det känns inte verkligt alls. En öppen värld att springa igenom hade varit så mycket roligare. Det är för linjärt och det finns inget sug efter att utforska mer av den här tomma staden.
Sammanfattat så gillar jag konceptet, som gjordes så mycket bättre i Dying light (även om jag är partisk då jag älskar zombies) och jag hoppas att de har förbättrat gameplayen i det nya Catalyst. För jag ger det gärna en chans till…
