Nämen hej på er! Nu undrar ni säkert vart jag tog vägen, men så blir det tyvärr när jag äntligen får ett jobb. Jag blir alltså så trött att jag inte orkar med lika mycket som tidigare. Det är inget krävande jobb i sig, men det är psykiskt påfrestande och jag sover över 10 timmar varje natt för att orka med dagarna.
Efter att vi hade varit på både Gröna Lund och Elmstanatta förra veckan så sov jag bort de efterföljande två dagarna. Gick bara upp och åt lite, sen gick jag tillbaka till sängen. Det är inte roligt att jag blir så trött av andra människor (allt är ert fel! ?) även fast man gör kul saker och mår bra av att umgås.
Så ja, bloggen blir lidande, men jag gör förhoppningsvis nytta och när själva arbetsträningen är klar kanske jag kan fortsätta och tjäna lite pengar också. Det är inte lätt att leva på en ersättning som inte ligger långt ifrån existensminimum, men jag har inget val. Kunde jag så hade jag valt bort mina problem direkt och börjat jobba som alla andra, köpt en lägenhet eller lånat till ett litet hus någonstans. Sparat till resor och dyrare saker, haft råd med mitt stora intresse (fotografi), säkert haft fler vänner och ja, allt hade varit enklare.
Men nu är jag som jag är. En gång asperger, alltid asperger som jag brukar säga.
På min arbetsplats så har jag hittills fått hantera 50-100 år gamla Amerikabrev som jag skannar in på datorn och på så sätt bevarar inför framtiden. Det är roligt att följa personerna som skriver breven även om jag inte hinner läsa allt.
Så här god mat åt jag till middag i måndags. Grillad kyckling på spett med paprika och lök med tillhörande melonsallad och tzatziki. Det blev även över så att jag fick en matlåda med mig till jobbet dagen efter. Så gott!
