Soffan

160117-02

Tyckte inte att det behövdes någon mer komplicerad rubrik på inlägget ?

Jag är så nöjd över min julklapp så ni anar inte, bästa stället att sitta och skriva på och kolla på film på kvällen. Vi borde ha något större på väggen bakom soffan dock, men eftersom man inte ska ha något som reflekterar ljus mitt emot en skärm så kan man inte ha en tavelram där.

Men att köpa en så pass stor canvas-tavla – den på väggen är en meter bred – kommer att kosta över 1000 kr. Om vi inte kör på en IKEA-canvas 200x140cm för 995 kr; vi gillar den här! Det går ju även att skaffa virke till att spika ihop en stor ram och sedan häfta på ett snyggt tyg med ett passande mönster, men älsklingen tyckte att det var tråkigt med ett mönstrat tyg så jag vet inte.

Så detta “behövs”: Två meter tavla, en massa kuddar, längre soffbord och lampor i fönstren. Gardinerna kommer vi aldrig att byta då de är mörkläggningsgardiner och här går funktion före form.

160117-03 160117-04

Här har vi en annan som älskar soffan. Vår lilla Yoshi-bebis! Mattan matchar kanske inte soffan, men den är så skön så det skiter vi faktiskt i ? Soffbordet är också det för litet, men att köpa nytt är för dyrt så det får vi spara till efter att vi skaffat det klösträd som vi sparar till just nu – vill inte att de ska riva på soffan ju!

Har ni några tips på vad vi ska göra för att få vårt vardagsrum att se mysigare ut och mer enhetligt? Med enkla medel alltså.

The absence of light

160117-06

Jag saknar juleljusen, det var så mycket ljusare inomhus innan jag tog ner allt. Hade jag inte varit pank igen så hade ett IKEA-besök varit väldigt behövligt så att jag kunde skaffa nya lampor till alla fönster och tak. Bästa belysningen har vi nu i den tråkiga hallen, resten av lägenheten är så mörk om kvällarna. Jag längtar inte alls till sommaren då jag föredrar lampor framför sol.

Bortsett från att sitta och drömma om att handla lampor så tänker jag göra en massa träningsövningar hemma för att kickstarta min träning igen. Tänkte bege mig till gymmet egentligen, men det hugger verkligen i mitt vänstra knä om jag går mer än 5 minuter och jag vågar inte belasta det – vilket jag blir tvungen att göra om jag går/cyklar till/från gymmet som ligger nedanför en backe. Men så fort ja kan kommer jag att gymma igen, för då kan jag träna överkroppen och allt annat som inte belastar mitt knä. Man måste träna musklerna vid knät sen också, men det kan man göra när jag gått ner i vikt. Anledningen till min skada är trots allt att jag sprang till bussen och väger man över 100 kg så tar lederna stryk. Övervikt är inte dåligt, så länge det inte påverkar ens övriga hälsa negativt.

Mitt mål i livet är nu att fortsätta vara rund och fin, men väga mindre så att jag orkar/klarar av att röra på mig mer!