Ena dagen är man ett stort, starkt lejon på savannen som ingen kan rå på, andra dagen ligger man där död – precis som stackars Cecil.
Lite så känns det med mina studier, hade massor med motivation och det kändes riktigt kul att fortsätta med målet att gå min gymnasieexamen. Det var innan jag träffade syon. Här tror man att jag ska få lite extra hjälp och ett individanpassat program, men jag måste sälla mig till alla andra (som i grund och botten är mer kapabla att studera än jag) och blir tvungen att välja ett program där jag måste plugga en massa ämnen som jag inte behöver för de arbeten och skolor jag tänker söka till. Men man måste ha en examen, så det blir en ond cirkel.
Något som jag förstår att många andra studenter på komvux också har varit med om, så jag fattar inte varför det usla systemet inte har gjorts om – var är det extra programmet för oss med handikapp där huvudämnena är inkluderade, men resten är valfritt. Klart att vi som är handikappade får hjälp – med allt utom det som spelar roll!
Mest bitter är jag över att jag är tvungen att studera religion (stolt ateist!) vilket i mina ögon likvärdig med att studera Harry Potter och Voldemort. Ren fantasy. Sjukt slöseri med tid! Det enda jag ser fram emot i detta är att jag förhoppningsvis får skriva inlämningsuppgifter ur en kritisk synpunkt om dessa ämnen då jag är skitbra på just det – så jag borde få bra betyg i alla skitämnen åtminstone.
Nu ska jag åka hem och vältra mig i mina negativa känslor inför det kommande året då jag garanterat kommer att bli utbränd. Skoj.
