Om man tvunget ska jämföra filmer inom samma genre så har inte It follows mycket att komma med jämfört med The Babadook eller Banshee Chapter som jag såg nyligen. Själva handlingen är lite för lik The Ring, fast med en STD (könssjukdom) istället för ett VHS-band. Det jag stör mig mest på är att – till skillnad mot The Ring – så finns det ingen bakomliggande story till förföljaren. Inte en enda gång så söker ungdomarna efter information om förföljaren online, vilket känns ganska onaturligt för ungdomar i den här åldern.
Musiken i filmen är på tok för maffig för att gå hem hos mig och det känns som om regissören vill skapa en obehagskänsla som han inte riktigt lyckas med. Filmen blir lite som ett coming of age-drama med skräckelement. Det finns inte så värst mycket att klaga på när det kommer till skådespelarna, varav några jag redan kände till sedan tidigare. De gör ett bra jobb trots ett fattigt manus.
Tyvärr så kan man lätt förutse varenda tillfälle då varelsen ska dyka upp, så för en van skräckfilmsfantast så är det här ganska billigt gjort. Filmen förlitar sig mycket på att man som tittare blir rädd för minsta lilla och musiken känns malplacerad vid dessa tillfällen. Det är skräckfilmer som inte avslöjar vad som ska vara skrämmande med hög musik som är de riktiga godbitarna.
För mig personligen så är det här mest en småmysig skräckis (likt ett Tales from the Crypt-avsnitt) som funkar om man är extremt lättskrämd. Jag hoppade inte till en enda gång och den där obehagskänslan som folk verkar få av filmen, den infinner sig inte alls. Jag hejar nästan på förföljaren eftersom jag gärna hade sett fler hemska dödsfall.
Det finns så mycket bättre skräckfilmer man kan se som har betydligt mer handling och som berör mer än It follows.
Snyggaste postern!
[P_REVIEW post_id=17661 visual=’full’]
