Ser ni den här bilden? Visst ser det ut som om jag mår hur bra som helst när jag testar en supermysig och ultranördig tröja från herravdelningen på H&M? Visst ser jag aningen mindre rund ut om magen efter all träning jag ägnat mig åt?
Det där med träningen kan stämma, men fan vad dåligt jag mår! Just nu går jag runt och mår illa hela tiden, riktigt spyfärdig men det är mer psykiskt än fysiskt. Anledningen till detta är simpel; jag har fått ett aktivt liv. Mot min vilja. Fast jag gav mig in i leken så vill jag inte leka längre!
Det är så mycket just nu med skolan, ägarombudsuppdragen, möten, föreningsstämmor, operationer som ska planeras, tandställningar som ska tas ut, funderingar på tandblekning (kaffe- och tidigare colaberoende..), inledande arbetsintervju nästa vecka om jobbet på Starbucks (del 1 av 2 om jag har tur), slut på pengar, Acadermiamässa, möte på arbetsförmedlingen om stöd i arbetssökandet, JUL!, nära och kära som också mår dåligt, negativ stress, negativa tankar (“kommer aldrig få jobb”, “ingen tycker om mig för den jag är”, “allt jag gör blir skit”, “varför är jag rädd för allt?”), träning, matproblem och mycket mer. Inga problem som inte kan lösas kanske ni tänker nu, men för en sån som mig – som förstorar ALLT – så är det extremt svårt att hantera.
Jag säger som jag alltid gör; jag gör mitt bästa och sen får vi se hur det går.
Någon som har tips på vad man borde säga för att få jobb på Starbucks eller vilken annan kaffekedja som helst? Jag tror inte att “jag älskar kaffe” räcker. Jag är så nervös för jag vill verkligen ha jobbet (deltid.) Man får 8 min på sig…
Jag gör två cappuccino på under 3!
