När jag var i Sollentuna så kollade Staffan på The Conjuring och jag blev givetvis också sugen på att se den så jag satte mig själv i soffan efter midnatt med hörlurar på och hög volym och såg filmen. Den börjar riktigt bra med en introduktion av Ed & Lorraine Warren, två världsberömda utredare av övernaturliga händelser där de handskas med den besatta dockan Annabelle, sedan får man möta familjen Perron när de flyttar in i sitt nya hus och hur de till slut bestämmer sig för att ta kontakt med paret Warren.
Jag är långt ifrån lättskrämd men har svårt att kolla på skräckfilm själv – som jag brukar säga så när jag mig på andras rädsla, det är när andra blir rädda eller hoppar till som jag gör det. Annars är jag helt iskall och inget biter på mig. Tyvärr är min käre pojkvän en sån som måste kolla på skräck själv annars blir inte han påverkad heller. Tråkigt men vad ska man göra när man inte är som alla andra.
Den här filmen var filmad i många bra och skrämmande vinklar och ljudet kan nog få de mest härdade att hoppa till. Själv tyckte jag att det mest obehagliga var den där jäkla kurragömma-leken där de klappar händerna. Se filmen så får ni se vad jag menar 😉
