Sankta Psyko av Johan Theorin
Johan Theorins romaner med Öland som fond har satt stora avtryck i svensk spänningslitteratur.
Nu byter han tillfälligt spelplats och från ett vindpinat alvar tar han oss med till en mellanstor stad någonstans på västkusten.
Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken.
Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Alice Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren, är patient på sjukhuset . Är något av dagisbarnen hennes? Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Alice igen växer.
En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.
Fick den här boken gratis som ljudboksfil på Bokmässan i Göteborg förra året. Lyssnade på den direkt och förvånades avsevärt. Kanske beror det på att jag inte läst någon av Theorins andra böcker som många uppenbarligen har på tok för höga förväntningar på, men jag gillade verkligen den här boken. Mitt råd till er är dock detta: lyssna på den istället för att läsa. Det blir en helt annan stämning som jag tycker är kusligare när någon läser upp historien.
Jag gillar Jan, gillar att man får vänta länge på att få höra bakgrundshistorien, gillar att det finns en twist i slutet, att allt inte stämmer riktigt. Det enda jag riktigt stör mig på är hur overkligt allt är. Ett sinnessjukhus som sitter samman med en förskola? Slutet var en besvikelse också, vad hände sen?