I januari 1951 diagnostiserades Henrietta Lacks med cancer. Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen. Men ingen kände till den fattiga, svarta tobaksodlaren som var alltings upphov.
Den odödliga Henrietta Lacks är en storartad berättelse om vetenskapens fantastiska förmåga att skapa ett bra liv för oss alla. Men också en tragisk historia om krocken mellan medicin, etik och ras. Och inte minst en djupt skakande berättelse om en dotter som förtärdes av frågor om sin mor som hon aldrig fick lära känna.
(Leopard Förlag)
Just nu läser jag boken Den Odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot. Fick hem den från Booked och jag såg genast att det var en bok som skulle intressera mig. Är annars inte så lättroad av faktaböcker men Henriettas liv och det som hände efter hennes död är verkligen fascinerande.
Henrietta Lacks var en svart fembarnsmor i USA. Hon drabbades av cancer och var bara 31 år gammal när hon dog i svåra plågor. Det visade sig att just Henriettas cancerceller var av ett osedvanligt aggressivt slag och livskraftiga. Nya celler odlades fram, och så småningom sändes vad som kom att kallas HeLa-celler till cancerforskare runt om i världen. Varken Henrietta själv eller hennes familj hade någon aning om detta. Medan cancerforskarna hade stor hjälp av de ständigt förnyade cellproverna från den fattiga patienten hade hennes efterlevande inte råd att uppsöka läkare när det behövdes.
En bok om rasdiskriminering, om fattigdom, om etiska ställningstaganden som utges av Leopard förlag nu i januari.
