Var och handlade med farsan och köpte lite småsaker inför resan. Behövde ha någon form av ansiktsrengöring med mig så det blev några Cleansing wipes och sen tycker jag att mitt hår har mist sin lyster igen så en annorlunda nyans brunt får det bli innan jag fixar frisyren på onsdag nästa vecka.
En krysstidning i lagom stort format att ha på flyget köpte jag också. Plus en bok till Walle för en ynka 20-lapp 😛
Nu har jag fixat alla sidor så att de ska fungera som de ska – inga felmeddelanden längre! Sen har jag läst en massa böcker – vilken surprise haha Bokbesatt som man är har jag börjat på en ny bok redan innan jag avslutat en annan.
Idag så ska jag gå på Prosa & Marmelad inne i stan, så vi möts väl där om ni också är inbjudna 😉 Har läst boken “Resten får du ta reda på själv” inför träffen. Recensionen finner ni i inlägget nedanför detta. Ska bli kul att få höra vad ni andra tycker om den.
Annars så har jag twittrat en massa så följ mig gärna. Börjat på nya zombie-boken Varma Kroppar av Isaac Marion och har flera andra böcker att gotta mig i innan jag reser iväg till Thailand nästa vecka. Någon som vill tipsa mig om en bra bok att ta med sig? Annat än de tiotal böcker jag har med mig i iPaden alltså 😉
Det är den 12 februari, fredagen före Alla Hjärtans Dag, och skolan firar “Cupid Day” med att eleverna skickar rosor till varandra. En toppendag för Sam och hennes kompisar – de är skolans fruktade innegäng och får flest rosor av alla. Dagen avslutas med en stor fest. Klockan 00:40 dör Sam. Hennes liv är slut, över, finito. Allt blir svart. Men så ringer väckarklockan och det är den 12 februari. Igen. Var allt en mardröm? Nej, tyvärr inte. Men vad är det då?
Äntligen får jag läsa en ungdomsbok igen. En ny och tjock bok på svenska. Det var länge sen. Riktigt skönt att få komma tillbaka till det jag trots att tycker bäst om att läsa. En bra översättning är det också. Som flyter på så pass bra att jag läser igenom boken på tre långa sittningar – eller liggningar då jag låg fastklistrad framför boken i sängen när jag kände mig sjuk.
I bokens början så är huvudpersonen Sam en väldigt osympatisk person som väljer att följa sina vänner blint utan att ifrågasätta eller tänka efter. Hon orkar helt enkelt inte bry sig om vad det hon och hennes vänner gör har för effekt på andra i deras omgivning. Känner man inte på sig att författaren kommer följa det klassiska askungemönstret (då en person visar sig vara någon helt annan innerst inne eller ändrar helt på sitt sätt att tänka och agera) så känns början inte särskilt spännande. Den 12:e februari var i det första kapitlet en ganska trist dag så jag tycker verkligen om de efterföljande då man får veta mer, hur saker och ting förändras och hur karaktärerna uppför sig annorlunda trots att det bara är Sam som ändrar på historien.
Allt eftersom så växer boken i mina ögon. Jag älskar den söta och udda killen Kent och Lindsay har mer djup än man först kan ana. Lite trist att jag inte känner ett dugg för Juliet hon som ändå ska vara en stor del av historien känns inte tillräckligt intressant. Det finns många tjejer som Juliet, så kallade “mobboffer” som får ta en massa skit bara för att de finns där. Men Juliet och hennes liv, bakgrund och familj hade gärna fått ta mer plats.
Populäritet är överskattat. Jag har haft vänner vars enda mål och önskan i skolan har varit att bli populära – man undrar varför de då hängde med mig, den minst intresserade av populäritet. Larv och idioti om ni frågar mig. Det är uppenbart mer vanligt och öppet med det i usa än här, men allt som kan frambringa minsta form av mobbning bör förkastas och har man chansen så ska man ta ner dessa populära individer på jorden med en smäll.
Men tillbaka till boken. Jag skulle inte ha något emot att få veta om när jag skulle dö – om jag fick samma förutsättningar som Sam, då jag kan få chansen att ta farväl av allt, göra om och göra rätt för mig.
Det är väldigt sorgligt och man får en klump i halsen av att sätta sig in i en liknande situation, men samtidigt så är en gnutta hopp bättre än ingenting. Man kan inte hjälpa att hoppas att Sam ska lyckas rädda sig själv från det oundvikliga även om det skulle bli på tok för sockersött och tråkigt – det bästa i boken tyckte jag var bitarna med Kent och Sam. Avskydde Rob och de andra ytliga karaktärerna. I slutändan tyckte jag att alla upprepningar av den 12:e som Sam fick uppleva tillsammans bildade det perfekta slutet. Inte var för sig, inte den sista. Alla.
Jag måste få läsa författarens kommande bokserie. De låter som lika spännande och läsvärda böcker.
Recensionsex från Bonnier Carlsen.
Tabula Rasa Hotels av Jonas JoelsonFöre: David Skoglund var fixstjärnan i Stockholms reklamvärld. Han sprang alltid framåt, ville ständigt ha mer och mer. Han fick de snyggaste tjejerna, gick på de bästa festerna, agerade cyniskt, briljant och konsumerande. En vinnare.
Efter: David Skoglund är parian i Stockholms reklamvärld. En förlorare som lever i spillror, på flykt från mörkret. Nu söker han sig själv utan vare sig kompass, karta eller nåd.
Men vad har hänt? Och vad är Tabula Rasa Hotels? Den mystiska och mytomspunna hotellkedjan som söker en reklambyrå som kan marknadsföra dem i Sverige. David får uppgiften att ro iland uppdraget. Men först måste han ta reda på vad som döljer sig bakom Tabula Rasas lyckta dörrar.
Det finns inget jag uppskattar mer än att bli överraskad av en bok jag initialt hade inbillat mig skulle vara oengagerande och ointressant utan något som helst som skulle få mig att vilja läsa vidare. Det här är en sån bok – en oväntat bra bok. Man ska se bort från baksidestexten som i mitt tycke är ganska avtändande med en beskrivning av en ytlig huvudperson vars liv går från att vara en räkmacka till att bli resterna av samma räkmacka liggandes med uppsidan ner på ett skitigt golv. Nej, det lockade ärligt talat inte mig.
Det som lockade var mysteriet (som inte var svårt att tänka ut) och jag älskade beskrivningarna och att få uppleva en del av karaktärens innersta tankar. Sen skulle jag inte vara jag om jag inte nämner sexscenerna i boken som var riktigt underhållande och långt ifrån pryda. Skönt att få läsa något annan än ungdomsböckernas avbrutna kapitel när det börjar hända grejer eller romantiserade scener där allt är så perfekt och vackert. Fast valross Jonas… Jag fastnade på det ordet och fick lite väl udda bilder i huvudet av det.
Dock har jag inte mycket till övers för kapitelindelningen med “Före”- och “Efter”-indelning. Det säger sig självt att man automatiskt tycker att endera är trist och man tragglar sig igenom det ena för att få komma till det andra. Det hela vävs ihop ganska bra på slutet förstås.
Huvudkaraktären David är ingen jag skulle kunna komma överens med i verkliga livet, men i vissa bitar så är det lätt att se sig själv i samma situationer och jag kan inte säga att jag inte skulle falla för frestelsen – man är inte mer än mänsklig. Fast jag är en ganska tråkig individ som höll mig ifrån allt från alkohol till sex till jag var över 23. En tjej som kunde säga nej till saker som kunde tänkas vara dåliga för mig. Något de flesta, både pojkar och flickor – i en bättre värld, borde ta efter tills dess att de är vuxna nog att kunna hantera saker och ting. I måttlig mängd funkar det mesta. Fast böckernas värld vore rätt trist om alla karaktärer var ofelbara. Så jag gillar David och allt hans bagage, hans resa och möten.
Det här är en bok jag kan rekommendera inte bara till vanliga bokbesatta utan även till mina killkompisar.
Recensionsex från Forum.
Deliquate.se är en livsstilsblogg med fokus på inredning, design, mode, skönhet - och kaffe! Jag recenserar skönhetsprodukter, mat och ger inredningstips. Jag skriver även om träning & hälsa, recept och shoppingtips. En hel del vardag men även mycket inspiration och nyheter.
Läs er om mig här »
