Den vita katten av Holly Black
Tänk om dina drömmar plötsligt kändes mer verkliga än dina minnen?
Cassel Sharpe kommer från en släkt som i århundraden kunnat manipulera känslor, minnen, lycka och död – de är berörare. Beröring är olagligt, vilket gör dem alla till brottslingar. Men Cassel, som är den yngste sonen till en känsloberörare, har inte den förmågan. Hans mörka hemlighet är av en annan sort – för tre år sedan dödade han sin bästa vän Lila.
Cassel har sedan dess omsorgsfullt upprätthållit en så gott som normal identitet, eftersom allt han vill är att förtränga de oerhörda skuldkänslor han bär på. Han försöker också undvika sin familj, som han vet samarbetar med maffian. Men när hans skrämmande mardrömmar om en vit katt sammanfaller med hans två bröders hotfulla beteende, så känner han instinktivt att något är mycket fel, och fasaden rämnar. Bit för bit börjar Cassel pussla ihop trassliga minnesfragment, och med det uppdagas en konspiration långt mer komplicerad och farlig än han kunnat ana.
Det var lite annorlunda att läsa från en killes perspektiv, speciellt när författaren är kvinna så händer det ibland att killen låter som en tjej. Det var inte så i detta fall – bortsett från att jag inte tror att killar tänker på riktigt samma sätt.
Jag gillar att Cassel ljuger och lurar folk för att uppnå sina mål. Det gör läsningen mer spännande att få följa en halvond karaktär – lite som om man hade fått följa Draco Malfoy istället för Harry Potter. Fast på grund av detta så fastnade jag aldrig för Cassel, man känner inte för honom på samma sätt som om han hade varit en tjej.
Magisystemet i boken är intressant och jag ville hela tiden veta mer. Det var för lite info om dess utsträckning men jag tyckte om att det inte blev likt Dragon Ball att man kan ha obegränsat med kraft och bara bli bättre och bättre utan gräns.
Det var en seg bok som inte fångade mig riktigt. Synd för jag gillar Holly Blacks tidigare böcker. Hon borde kanske ha hållit sig till en kvinnlig huvudperson…
Recensionsex från B Wahlströms.
