Såg äntligen klart serien nu i veckan och jag kan verkligen rekommendera den. Det är en serie som man inte glömmer i första taget.
| ” Både Nana Komatsu (kallad Hachi) och Nana Osaki beger sig en stormig vinternatt mot Tokyo med nattåget. De hamnar bredvid varandra, och när tåget tvingas stanna på grund av det häftiga snöfallet börjar de samtala. När de kommer fram till Tokyo efter många timmars försening skiljs de åt, men ödet vill att de möts igen, den här gången i jakten på lägenhet. För att ha råd med hyran bestämmer Nana och Hachi sig för att dela boende och till en början går allt bra.
Musikaliska och ambitiösa Nana jobbar på att sätta ihop sitt band och bräcka pojkvännen Ren, som lämnade bandet för att satsa på en karriär med bandet Trapnest. Nanas band, Blast/Black Stones, lyckas få skivkontrakt och börjar den långa vägen mot en debut och genombrott, en väg som är både tuff och gropig. Hachi i sin tur har svårt att förstå vad äkta kärlek är och lyckas trassla in sig i både otrohetsrelationer och triangeldraman. Tur att Nana finns bredvid och stöttar henne i vått och torrt … eller? Kärleken kommer och kärleken går, vännerna består, men är det verkligen så lätt att hålla vänskapen vid liv när livet drar åt olika håll för Nana och Hachi? Nana är en serie som handlar om vänskap och hur svårt det kan vara att behålla den då kärleken lockar vännerna åt olika håll i livet. Det handlar även om livets olika svårigheter och hur man övervinner dessa – eller faller platt. Berättelsen är välnyanserad och varm, men skyggar inte för att ta upp mer obekväma känslor både i kärlek och vänskapsrelationer. ” – My Bergström |
En trevlig serie om vänskapen mellan 2 tjejer med samma namn. Bra musik och underbara karaktärer. Men den var på tok för lång och utdragen, fast det hade säkert inte gått att göra det bättre utan att förlora den fina stämningen i serien. Det blir en lång väntan på säsong 2 – som tydligen inte kommer förrän mangan är avslutad, men den är värd att vänta på!
